Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
sålunda, huru de pä vara magra och torra rullstensåsar
växande tallskogarna visa särskildt stark tendens till
själf-gallring och i högre ålder stn som särdeles glesa med tvinig
eller ingen underväxl. Detta förhållande förorsakas
antagligen af den ringa näringsmängden i jorden, till följd hvaraf
träden måste upptaga desto mera näring ur luften, och då
vi veta, att ljuslillträdet är proportionellt med den af h|aden
assimilerade kolsyremängden, första vi hvarför I jUS behofvet
hos träden är större på mager jordmån. På bördigare
jordmån måste förhållandet därför nat. vara motsatt. Oetta
bevisas tydligt af våra å frisk krosstensgrus växande tallskogars
större täthet äfvensom däraf att al) återväxt under äldre
bestånd ej alltid saknas. Samma förhållande träder oss
äfven liII mötes hos de mera skuggfördragandc trädsiagen. I’;i
särdeles friäk och bördig ståndort tåla de ännu mera
öfverskärning än på mager och torr sådan, där för denna deras
förmåga trängre gränser äro uppdragna. Att denna af bättre
eller sämre jordmån beroende inverkan på trädens ljusbehof
ger sig till känna på ett märkbart sätt, är sålunda intet
tvifvel underkastadt, ehuru detta inflytande dock ej torde
kunna anses för så stort, att ljusfordrande trädslag i elt
speciellt fall kunde kallas skuggfördragande och omvändt.
(Möjligtvis kunde detta ske med afseende à de trädslag, som
stå på gränsen mellan ljusfordrande och skuggfördragande).
I det yttre utseendet ger sig denna skillnad annars tyd
ligl uttryck. Detta märka vi ju tydligt, om vi jämföra våra
på god och dålig mark växande tallar med hvarandra. Gayei
påpekar äfven huru bjärt den i södra Tyskland på dålig
jordmftn växande, glest belöfvade björken skiljer sig från
Östersjöländernas på frisk och kraftig jordman växande björk,
som är karaktäristisk för sin vfviga och täta krona. Äfven
säger G. vidare, all i öslersjötallens» mera sammanträngda
krona ligger en antydning a etl ringare ljusbehof hos detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
