Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enontekisbornas brännved.
Ku brännande fråga.
Hedan innan jag fått mig skötseln af Enontekis’ nybil
clade revier ombetrodd, bade jag observerat alt växande tall
och tillochmed timmerträn i stor utsträckning användes till
bränsle i Enontekis kapell. Efter det jag förordnats till t. f.
forstmästare i nämda revier tog jag därför närmare reda på
saken och fann då, att skogssköflingen i fråga var af vida
svårare beskaffenhet än jag till en början kunnat ana. Invid
vissa bvar, hvilka jag ej tidigare besökt, t. ex Peltovuoma
by, visade det sig att stora sträckor, hvilka af stubbarna att
dömma, tidigare varit beväxta med god barrskog, blifvit totalt
kalhuggna, utan att så mycket som ett enda fröträd, för un
ders skull, blifvit kvarlämnade Öfverallt i skogarna i
närheten af byarna, där de ynkliga rester, som ännu finnas
kvar, knappast kunna bevärdigas med namnet skog,
upptäcktes färska dylika vedhvggen eller lämningar efter sådana,
vittnande om att detta mindre lofvärda skogsbruk ingalunda
ännu upphört.
Men icke nog med att man hugger lefvande skog till
bränsle. Liksom för att åstadkomma största möjliga skada
använder man af de fällda träden endast den nedre grofva
delen, medan långa toppar, för att ej als tala om grenar och
kvistar, få ligga kvar i skogen att ruttna i kapp med de
tusentals vindfällen, som redan tidigare pryda marken. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
