Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
(lottvirkesafTal! tillfogas fisk bragder ni. m., d. v. s. skada och
olägenhet vid själfva fiskets utöfning, enligt lag skildt blifva
godtgjorda, och beteckna afbarkningspåbudet tillkommet i
svfte alt förhindra skador, uppkomna genom den menliga
inverkan barkaffallet utöfvar på den naturliga fiskafoeln.
Nekas kan icke, att icke barkaffall af hvad slag det
vara mit skulle vara skadligt för fiskarternas fortbestånd.
Man behöfver eke vara vetenskapligt bildad för att utan
vidare inse, att terpentin- och garfsyrehaltigt barkaffall icke
är, såsom en finsk författare behagat uttrycka sig, den
bröllopsbädd, pa hvilken fiskens lek lämpligast försiggår, icke
häller den vagga där rombarnet sötast vaggas till lifs. Äfven
direkta experiment hafva gifvit detta vid handen. Af
fiskrom. som legat på bark, har ända till 93 °/o dött, medan i
rom, som icke varit utsatt för barkens inverkan, endast
funnits 2°/o döda romkorn. Men hvad man förut icke tillmätt
den betydelse dat faktiskt liar och hvilket genom experiment
jämväl ådagalagts, är. att det hufvudsakligast är den inre
barken, seg- och mjukbastet, hvilka jag för korthets skull
vill kalla safbarken, som är den för fiskrommen skadligaste
beståndsdelen i hvad gemenligen går under benämningen
HoltvirkesalTall. Hålla vi detta i minnet och följa vidare de
vetenskapliga undersökningarna, och observera framför allt
det kända sakförhållande, att afbarkning af llottgods af manga
och vägande skäl, speciellt ekonomiska, icke kan tänkas sko
så, att icke det inre safbarkslagret till betydande del blefve
kvar på stammen, så finna vi, att ytterbarken, som vid
ettårig flottning endast i ringa grad afnötes från stammen och
med hvilken den inre safbarken medföljer, till öfvervägande
del llyter upp pà stränderna, sålunda lämnande älfbottnen i
det närmaste ren, medan den inre safbarken som fran
af-barkadt timmer till betydande kvantiteter lossnar, inom
mycket kort tid sjunker och fastnar pä älfbottnen. — Redan
ar 1888 skrifver intendenten vid Kongl. Landtbruksakademin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
