- Project Runeberg -  Finska Forstföreningens Meddelanden / Tredje Bandet. Andra Häftet. Finlands träslag. II. Granen /
68

(1879-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liar man visserligen sökt motverka genom att uppdraga
tallen och lärkträdet gruppvist eller tegvist, men liar ej heller
varit rätt tillfredsställd deraf. Björken anses der såsom ett
mindre lämpligt blandningsträd for granen, derförc att den
piskar oeh bortrifver barren från dess qvistar. Efter att
under förra århundradet ganska allmänt hafva uppdragit
björken i granskogarne, har man i det närvarande tvärtom
åter bemödat sig att bortrensa den från desamma.
Silfvcr-granen har inom det område, der den växer af naturen,
visat sig såsom det lämpligaste blandningsträd för granen, li
kaså har boken i de på naturlig väg uppkomna skogarnc
ofta varit dess följeslagerska och har isynnerhet såsom
gruppvist inblandad visat sig lämplig, men granen har i stället
varit otacksam och har inkräktat på bokens område och ofta
utträngt densamma*). Medan den artificiela skogsodlingen
ledt till silfvergranens allt större spridning och blandning
med den vanliga granen, hvaraf vi sett det mest nordliga,
väl lyckade resultatet på Ombergs kronopark invid Wettcrn,
utfördt af en bland nordens mest utmärkta skogsodlarc C.
M. Sjögren, har boken deremot blifvit genom skogsodlingen
oftare skiljd från granen. 1 ekskogarna användes granen
endast till skyddskog för marken. - ÖfverhulYudtaget hyser
man dock den åsigt, att blandning med andra trädslag icke
höjer granbeståndens afkastniug, hvilken i rena bestånd är
störst och så hög man rimligtvis kan begära eller önska,
men att deremot inblandningen af do andra trädslagen gör
granbestånden betydligt säkrare och hållbararc mot storm,
insekter, snöbrott med ilere skadliga naturinflytelser, hvilka
annars vanligen förorsaka att man blott sällan träffar gran-

*) Detta förhållande Ur utförligt skildrndt af Edm. v. Uorg i
lians arbete >Die Vordriiiigniig der Lnuliliölzer von dör Fichtu».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:36:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiforst/3-2/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free