Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppkommit] kuude stundom användas i och för föryngringen,
doek borde mycken försigtighet härvid iakttagas. Tal. ville
äfven för sin del förorda sammanslagning af flera ilrshyggen;
i tallskog dock förre än i gran samt i blaudskogsbestånd
beroende af det rådande trädslaget. 1 granbestånd kunde
föryngringstideu utsträckas ända till 20 år. Såväl för
åter-växtens befrämjande som af andra skäl, ville tal. för öfrigfc
tillstyrka små men hellre flera hyggen, å livil ka återväxt
framkallas genoni beståndets långsamma utglesning.
t. f. Skogsinstrulctören Cannelin ville ytterligare
betona referentens förslag att icke rengöra hygget före ett
verkligt fröår, emedan genom risets qvarliggonde, såväl
fuktigheten bättre bibehålies, som marken förbättras förmedelst
barraffallet. De torra skatarua vore dessutom färdiga
ris-harfvar, hvilka vid deras bortsläpande upprispa marken oeh
således äfven på detta sätt befordra återväxten.
Forstmästar Lindeman betviflade detta, emedan
ska-tarna vanligen få multna utan att bortsläpas.
t. f. SlcogsinstruMören Cannelin upplyste att skatarua
alltid tillgodogöras i Österbotten såsom t. ex. efter katskog
och vidhöll derföre sin åsigt att de ej horde bortsläpas
innan de gjort tjeust vid föryngringen. De finare q vis taru e
multnade väl inom 2 år men icke så den öfriga delen af
skaten.
Skogsförvaltares Arlorelius förordade äfven
småningom skeende afverkuing, i synnerhet i granskog, hvarest,
enligt hans erfarenhet, fröträden oftast kullblåsa och
föryngringen derigcnom äfven ty ras, medan deremot en längre
föryng-ringstid lernnar bättre resultat. Huru inånga årshyggen som
borde sammanslås, berodde af tiden mellan fröåren,
virkes-bekof m. m. Der asp var inblandad i beståndet, hade tal.
funnit det åndamålsenligast att afverka dessa först sedan
grauplantor i tillräcklig mängd uppkommit, emedau, om
alverkningen utföres i omvänd ordning, de i stor mängd
uppslående aspskotten blifva hinderliga för återväxten.
Forstmästar Lindeman önskade framhålla att den på
sin tid uppburne svenske forstmannen G. Segerdahl, visserli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
