- Project Runeberg -  Finska Forstföreningens Meddelanden / Fjerde Bandet /
196

(1879-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slnget, ejheller ansåg frågan så brådskande, att den ej kunde
vinna på att närmare utredas,

beslöt mötet att med ansökan om ett anslag till
premier skulle anstå till nästa årsmöte då direktionen borde
inkomma med ett ntnrbetadt förslag i saken.

I 4:ile frågan: IIvad erfarenhet har hittills
vunnits beträffande uppbränningen af ris och qvistar
efter slcedd af verkning eller dessas qvarleinnande
såsom antingen utbredda eller hopade?

gafs ordet först åt For stkonduktör Nylund, hvilken
upplyste att inom militieboställs skogarne såväl bränning som
hopning var föreskrifven, men att det förra sättet doek icke
var vanligt. Någon särdeles skilnad mellan följderna af
risets hopning eller utbredning hade tal. icke observerat.

Forstmästar Lindeman ansåg utbredning af riset vara
att föredraga framför dess hopning, emedan det hopade
riset lemnade mera näring åt en möjligen utbrytande skogseld.

Forstkonduktör Colliander önskade vela om bränning
efter afverkning i granbestånd kan anses lämplig, under
förmälan att sådan vore föreskrifven t. o. m. å
bergbun-den mark.

Forstmästar Borenius omnämnde att bränning tidigare
blifvit använd på Mustiala och der ledt till godt resultat om
sådd snart följde. På senare tid hade likväl föryngringe»
förnämligast varit byggd på förväst, hvarvid således någon
bränning icke kunnat komma i fråga. — Bränning i
gran-besåningshyggeu fann tal. naturligtvis vara omöjlig.

t. f. Skogsinstruktören Cannelin afrådde från att iidt
och ofta anlita bränning, emedan lian ansåg den
åtminstone vissa årstider vara förenad med alltför mycken fara,
h vartill

Forstmästar Borenius genmälde att bränningen icke
var så farlig, allenast den rätt och på rättan tid utfördes,
men deremot ett verksamt medel att såväl bereda marken,
som undanskaffa ris oeh odugliga plantor 5bh således
mycket underlättade föryngringen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:36:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiforst/4/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free