Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den utsedda referenten, Forstinfistaren Blutnenlhal
(Uleå-borg) hade insändt följande nu upplästa andragande:
Det är ett allom bekant förhållande, att tjärbränningen
å många orter i vårt land, men i synnerhet i landskapet
Österbotten, sedan urminnes tider utgjort och ännu i dag utgör
allmogens förnämsta hemindustri och, i jemnbredd med
jordbruket, dess främsta förväriskälla. Redan i medlet af
sistför-flutna århundradet funnos personer, hvilka med intresse
uppmärksammade detta och egnade sin tid och möda åt
utforskandet af tjäruiudustrin rörande förhållanden, mängden af det dervid
förbrukade råämnet — skogen — arbetsmetkoden, utskeppnings
och prisförhållanden, äfvensom denna industris inflytande på
och samband med andra grenar af folkets ekonomiska
verksamhet. — Så beräknar Erkebiskop C. E. Mennander i Åbo
tjärutill verkningen i Österbotten år 1745 till circa 80,000
tunnor och qvantiteten af don dervid förbrukade skogen till öl ver
5,000,000 stammar. I Kalajoki den sydligaste socknen i
Österbotten, åt hvars tjäraindustri Ekonomie Professorn Pehr
Kalm cgnat i tiden särskild uppmärksamhet skall, enligt nämnde
författare, redan för nära på halftannat sekel tillhaka, en
myckenhet skog blifvit förstörd för att gifva tjärubränningen
det nödiga råmaterialet, ty då, troligen i ännu högre grad än
för närvarande, skalades eller katades ofta storverksträd för
nämnda ändamål.
Nämnde författare säger härom, „att ganska många och
ofta största delen af de trän, som katas eller afbarkas till
tjärved, kunde med tiden blifva de skönaste masto- och andra
storverksträd". Så var det då och så har det fortgått intill
den dag som är, men en naturlig följd af detta
skogsbruk-ningssätt, om det får kallas så, har varit den, att skogarna
glesnat öfverallt der tjärnbrännarens yxa farit fram, så, att å
lnistorterna vid Bottenhafvet, snart sagt ingen till byggnader
oeli sågning tjenlig skog finnes att tillgå och att
tjärubränniu-gen, såsom stor industri, ej mera bedrifves i de nämnda orterna
ntan nnraera har sitt egentliga hemvist i östra delen af
Österbotten, speciolt i Ivajana härad, hvars innebyggare genom
densamma bereda sig en tarUig inkomst. Jag säger en tarflig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
