Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elgen som skadedjur å den unga tallskogen
af
Fredrik Ehrström.
Redan under vintern 1883 lade jag märke till att
elgstånd bestående af 4 å 5 individer med förkärlek
ui»-pelröllo sig å de så kallade „Kylmäojan kangas11 och
,,AVnottankangasu inom Kivinebb socken och Wiborgs
län. Dessa kuperade sandmoar upptaga en areal af
cirka 8 å 10 q var dr at verst samt äro bevuxna med
tallskog i växlande åldersklasser, från telningar till 150 åriga
bestånd. Bestånden förete nästan utan undantag en
särdeles vacker och frodig växt och särskildt äro
uugsko-garne af de vackraste man påträffar. Då jag första
gången år 1883 besökte dessa momarker förundrade jag mig
öfver den stora mängd ungträd som voro dels afbrutna
på midten, dels illa medfarne genom att q vis tar och barr
voro afslitna från träden. Genom attrådföra mig med
personer bland allmogen och skildt några kända
skogs-ströfvare och jägare, kom jag till den åsikt att det jag
i första ögonblicket antagit vara förorsakadt af snöbrott
och insektskada, helt enkelt var ett verk af vårt
fridlysta storvildt, den ståtliga elgen.
År 1884 förekom i .,Svenska Jägareförbundets nya
tidskrifts en intressant polemik, hvilken fördes emellan den
kände forstmanuen J. B.; Barth och signaturen A. K., uti
hvilken Hr Barth i sina „Elgfakta“ framhåller att elgen u
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
