- Project Runeberg -  Finska Forstföreningens Meddelanden / Nionde Bandet. Första-Andra häftet /
9

(1879-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att marschera upp till det ställe derifrån båten skulle
halas öfver. Med rullande gåug begåfvo lapparne sig i
väg och hade snart törs vunnit ur sigte.

Tankajoki är sommartid ganska grund. Vattnet,
som ar klart och kallt, flyter fram på hård grusbotten i
stark ström. På eftermiddagen, då vi hunnit ungefär
halfvägs, upptäckte vi rök från en lägereld. Lapparne
hade stannat för att invänta oss. Vi stego i land,
kokade kalfe och halstrade några foreller samt fortsatte
derpå med uppfärden, sedan den ene af lapparne likväl
engagerats som stakare. Snart kommo vi öfver vildgäss,
som redan voro flygfärdiga. På en kort stund lyckades
jag fälla 9 stycken af de präktiga foglarne. I
skymningen ankommo vi till Taivabnuotka — vattendelaren —
derifrån öfverhaluingen af båten borde begynna. Som
lapparne emellertid underrättade oss att vid stranden af
Riesto fnnnos tvenne för tillfället tomma torfkotor, der
vi finge tak öfver hufvudet för natten, delade vi
packningen och började streta i väg ditåt. Den ene af
lapparne Pehmeä Matti (mjuke Matts) fick min fångst för
dagen på sin anpart. Han packade in alltsammans i
en säck, som blef proppfull. Det var en ansenlig börda
och jag kunde aldrig tro att den liila mannen skulle orka
fram med densamma. Men lapparne äro sega och uthålliga.
..Mjuke Matts’4 satte sig altså på marken invid sin börda
medan stallbrodren Antti surrade fast deu öfver hans
skuldror. Och så framåt, sakta men säkert. —

Efter ett par timmars besvärlig vandring sägo vi
toppame af tvenne lappkotor. Snart voro vi framme
och om en stund fladdrade en munter eld öfver härden.
Lapparne rengjorde en väldig, i kotan befintlig
koppar-kittel, fyllde den med vatten och hängde den öfver elden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:37:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fiforst/9/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free