Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djur en ytterst tröstlös anblick. Utanför dessa Öar ångade
Vega och Lena fram genom haf, som aldrig förut plöjts af
någon fartygsköl. Is hindrade icke färden; däremot måste
fartygen flere gånger stanna för dimma. En sådan tvang
expeditionen att vid halfön Taimyr ligga nära fyra dygn
för ankar. Tiden användes till allehanda undersökningar, i
synnerhet af omgifningens djur- och växtlif. Medan landet
i detta afseende i de arktiska trakterna är ytterst fattigt,
vimlar däremot haf vet af en mängd omväxlande djurformer,
hvilka trifvas utmärkt, oaktadt vattnet där har en tempera’
tur under noll grader. Så snart dimman något skingrat sig,
lyftes ankaret, och redan den 19 aug. uppnåddes Asiens
nordligaste udde, Kap Tscheljuskin. Nu syntes den svåraste
delen af färden vara tillryggalagd.
Härifrån ville Nordenskiöld fara rakt åt Öster for att
taga reda på, om icke något hittills okändt land funnes
mellan Taimyr-halfön och Nysibiriska öarna. Denna kurs
visade sig dock vara omöjlig: hafvet var öfverallt utom
närmast land uppfylldt af is. Det återstod således endast att
fara längs kusten. Färden fortsattes till Lena älfs
mynning, där Vega tog afsked af ångbåten Lena, som begaf
sig uppför älfven. Vega ilade nu allena öfver det isfria
hafvet med frisk vind i seglen mot sitt mål. Vid den syd’
ligaste af de Nysibiriska öarna möttes tät is, som hindrade
de resande att gå i land. Ön är uppfylld af klippor och
berg, på det mest fantastiska sätt söndersprängda; grupper
af torn och pelare höja sig öfver den söndersplittrade
berggrunden. Äfven fastlandet mi dt emot är bergigt.
Under de närmast följande dagarna mötte Vega endast
obetydlig is. I närheten af Björnöarna, utanför
Kolyma-älfvens mynning, blef isen åter tätare; men först vid Kap
Schelagskoi började den svåraste delen af färden. Ofta
spärrades vägen af stora isblock, som stodo på grund. Då måste
fartyget taga sats och med full fart ränna mot dessa för
att maka dem åt sidan. Det fordrades Vegas styrka för att
kunna uthärda sådana stötar. Nätterna hade numera blifvit
så mörka, att fartyget till natten måste förtöjas vid något
isflak. Äfven om dagen var det ofta tvunget att ligga stilla
till följd af dimma och is. Vid Nordkap eller Irkaipij måste
vi dröja sex dygn. Dessa uppehåll blefvo dock nyttiga för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
