Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och de tschuktscher, som bebodde det. Ofta företogos
jaktfärder. Om vintern fick man harar och snöripor, om våren
i synnerhet en mängd simfåglar, såsom ej drar, alkor och
gäss af flera slag. Isbjörnar sågos icke under öfvervintringen ;
men väl hade några blifvit skjutna på sommaren under
färden längs Asiens nordkust.
Emedan vinterkvarteret låg endast obetydligt norr om
polcirkeln, hade vi icke att utstå någon lång arktisk natt.
Däremot var vädret under största delen af vintern ganska
obehagligt. Blåst och yrväder hörde till ordningen för dagen.
Under jan. och febr. var medeltemperaturen — 25 ° Celsius.
Den lägsta temperaturen, 46 ° kallt, inträffade i slutet af
januari. Tack vare den omsorgsfulla utrustningen, den
lämpliga födan och det dagliga, regelbundna arbetet ute i det
fria, var hälsotillståndet utmärkt. Intet fall af skörbjugg,
denna fruktansvärda sjukdom, som under de flesta
öfver-vintrande expeditioner på Ishafvet skördat så många offer,
visade sig under Vegaexpeditionen.
Våren var mycket kall. Stora skaror af sjöfåglar
anlände likväl redan i medlet af maj och uppehöllo sig vid
de råkar i isen, som äfven under vintern ofta bildade sig
ett stycke utanför Vegas vinterkvarter. Oaktadt solen från
den 31 maj icke mera gick ned, märktes knappast någon
minskning i snöns och isens mängd. Först i slutet af juni
tog snösmältningen fart. Flodvatten började samla sig på
isen, och stora, mörka fläckar af bar mark visade sig på
land. Ej förrän i början af juli blef marken nästan helt
och hållet snöfri. Samtidigt började det uppstå vakar och
öppningar i isen.
Efter ett par dagars sydlig storm skildes isen slutligen
åt den 18 juli, maskinen eldades upp, och inom kort var
Vega åter i gång efter sin nio månader och tjugu dagar
långa, ofrivilliga hvila. Söndagen den 20 juli 1879
passerade vi under kanonsalut och med flaggprydda toppar Asiens
ostligaste udde, Ostkap. Nordostpassagen var nu fullbordad.
Adolf Erik Nordenskiöld hade i spetsen för en svensk
expedition lyckats utföra ett verk, hvarpå de största sjöfarande
nationer under århundraden förgäfves försökt sina krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
