Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de flacka kullarna och i de sanka dalarna. Vanligen
framskymtar det blå himlahvalfvet blott på enstaka ställen
mellan ljusa, lätta moln; men dessa tätna ofta till
molnmassor, som småningom hopas på alla håll af den omätliga
synkretsen, oafbrutet ändra och flytta sig, byta om form
och färg, uppstå och försvinna. Då skifta ljus och skugga
i dalarna och på kullarnas krön, och det förut så tröttande
och enahanda i deras färger får nu omväxling och lif. Och
när under midvinterns långa natt norrskenen flamma öfver
de gnistrande snöfälten, får detta öde landskap en skönhet,
som hänför polarresanden.
Men lif och omväxling åstadkomma äfven tundrans
smycken, de tallösa sjöarna. De ligga ensamma eller i
grupper bredvid eller ofvan hvarandra, utbreda sig till milslånga
vattenbäcken och sammankrympa till små dammar. När då
solen glänser och tindrar på deras speglande vågor, eller
när vid midnattstiden äfven de bada i ett rosenskimmer,
kan ögat med välbehag dröja vid dem.
På somliga, om äfven på mycket få ställen ingriper
äfven växtvärlden upplifvande och förskönande. Tallar och
granar hafva stannat längre i söder, men kunna ännu
anträffas i de mest skyddade dalarna. Äfven björkarna, hvilka
dock gå längre åt norr, förkrympa och stanna i växten.
Endast lärkträdet behåller på sina ställen ännu fältet och
uppväxer ti TT*verkliga träd. Men tundrans mest
karakteristiska växt är dvärgbjörken. Denna, hvilken blott på mycket
gynnsam terräng uppnår meterhöjd, är i den ojämförligt
största delen af tundran så förhärskande, att de öfriga
buskarna och småväxterna endast förekomma sparsamt
inmängda bland den. Den bekläder alla platser, där den kan
slå rot, med ett mer eller mindre tjockt täcke af så
regelbunden höjd, att vida sträckor se ut, som om de blifvit
toppade med en lie. Den kämpar om herraväldet med den
öfver alla lägre trakter utbredda hvit- och rödmossan liksom
med den alla höjder täckande renlafven.
Blifver marken mycket sank, vinner hvitmossan små*
ningom öfverhand, tränger omsider alldeles undan dvärg*
björken och bildar då stora, svällande bäddar.
Sänker sig marken till en kortare, icke utmynnande
dalgång, Öfvergår en sådan kärrmark alltid till myr, där starren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
