Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dödar blodsugaren, sitta redan tre, fyra, tio andra myggor
på den straffande handen, i ansiktet, i nacken, på benen.
Under sin svärmningstid flyga myggorna nästan oafbrutet,
vid solsken och lugnt väder med synbart välbehag, vid
lindrig blåst ännu tämligen belåtet, vid ringa värme ännu rätt
lifligt, vid hotande regn som mest uppspelta, då det är
svalare endast obetydligt, vid kallt väder icke alls. Äfven
häftig blåst drifver dem tillbaka in i snåren och mossan;
men så snart det åter börjar lugna, äro de i liflig
verksamhet, och på alla i lä liggande platser äro de till och
med under en dånande storm städse anfallsfärdiga. En
frostnatt vållar visserligen ett märkbart af brott, men röjer
dem dock icke ur vägen; kyliga och fuktiga dagar förminska
deras härar, därpå följande värme skickar nya, ur pupporna
framkommande skaror i fält. Först höstdimmorna bringa
dem för det året till ro.
Lika långsamt som våren dragit in i tundran, lika
hastigt kommer hösten. En enda kall natt, vanligen redan i
augusti, senast i september, ändar dess sommarlif.
Dvärgbjörkarnas blad blekna och färgas sedan på öfversidan
lysande lackröda, på undersidan gula; alla öfriga buskar och
sommarväxter undergå samma förvandling, och tundrans
dystra, brungröna färgton öfvergår i en lifligt rödbrun. Mot
söder eller till hafs flyga tundrans bevingade sommargäster,
utför floderna simma dess fiskar. Från bergen kommer renen
nedtågande till låglandet, följd af vargen; upp till bergen
flyger nu i flockar af tusenden ripan för att här dröja, tills
vintern åter drifver henne ned till lågtundran.
Ännu några få dagar till, och denna vinter, fruktad af
oss som af tundrans flyttfåglar, efterlängtad af dess
mänskliga inbyggare,, intågar i det ogästvänliga landet för att
längre, mycket längre än vår, sommar och höst tillsammans
behålla väldet. I dagar och veckor på hvarandra faller snö
från himmelen. Höjder och dalar, floder och sjöar höljas
efter hand i denna allt täckande vinterskrud. Ännu
framblänker då och då en kort solglimt öfver snöytan, men snart
förkunnar på sin höjd ett blekt sken i söder, att dagen där
redan är till hälften liden. Den långa vinternatten har
börjat. Månad efter månad glimmar blott stjärnornas svaga
återsken på snötäcket, är det endast månen, som påminner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
