Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Talrika här förekommande snäckskal, hvilka tillhöra arter,
som ännu lefva i Ishafvet, angifva, att åtminstone tundrans
öfre jordlager blifvit af satta ur ett haf snarlikt det, som nu
sköljer Sibiriens nordkust.
Själfva tundran är om sommaren fullkomligt snöfri,
men redan på ett ringa djup under jordytan är marken där
ständigt frusen. På en del ställen växla jordlagren t. o. m.
med lager af ren, klar is. Det är i dessa frusna lager som
man funnit hela kroppar af elefanter och noshörningar,
hvilka under hundratusentals år blifvit skyddade mot
förruttnelse. Dylika fynd äro dock sällsynta, men däremot
förekomma enstaka ben från denna forntida djurvärld i
riklig mängd och därjämte massor af gammal, från
mammuttiden härrörande drifved. Dessutom ser man i
Jenisej-tundrans yngsta lager, betydligt norr om den nuvarande
gränsen för verklig skog, grofva, rotfasta trädstubbar, som
antyda, att skogsgränsen i Jenisej-trakten äfven under vårt
geologiska tidskifte gått längre mot norr än nu, kanske lika
långt, som den till följd af gynnsamma lokala förhållanden
för närvarande går vid Lena.
På sluttningarna af den branta tundra-afsatsen
äfven-som i åtskilliga af tundradalarna träffar man en ganska
rik växtlighet, hvilken redan 100 km söder om Jefremow
Kamen kan bilda verkliga snår af blomväxter, medan själfva
tundran ännu är bevuxen med en ytterst torftig växtmassa,
bildad mer af mossor än af gräsarter. Lågväxta Salix-arter
gå ända till Dickson’s hamn (73 30 ’ n. br.), dvärgbjörken
möter man, ehuru endast som en längs marken krypande
buske vid 72° n. br., och där plockade vi 1875 på tundrans
isblandade jord mognade hjortron. Ganska frodiga, nästan
manshöga alar förekomma redan vid 71 ° n. br. Men den
egentliga skogsgränsen anses först börja vid den stora
krök-ning, som floden gör emellan 69:de och 70:de breddgraden,
ett stycke norr om Dudino. Här äro kullarna täckta med
ett slags skog af halfförtorkade, gråa, mossbelupna lärkträd,
hvilka sällan nå en höjd af mer än 7 till 10 m. Men
redan några få mil söder om detta ställe och ännu långt norr
om polcirkeln blir barrskogen reslig. Här vidtager en
verklig skog, den största jorden har att uppvisa, sträckande sig
med föga afbrott från Ural till grannskapet af Ochotska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
