Geografiska skildringar för skolan och hemmet / Del 2. Asien och Australien / 34 (1895-1898) Author: Isak Fehr Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mongolisk ryttare.

Filtjurtet utgör mongolens rörliga boning, husdjuren
hans oundgängliga existensvillkor. Åkerbruk idka
mongolerna icke; i handtverk inskränka de sig till några
nödvändiga husgerådssaker. Deras dagliga näring utgöres af tegelte,
kokadt med salt och mjölk, en mängd olika slags
mjölkanrättningar, den berusande kumissen (jäst, sur mjölk) icke
att förglömma, slutligen fårkött och ibland kött af hornboskap
och häst eller ändå mera sällan af kamel. I värsta fall
förakta de icke själfdöda djur, i synnerhet fet boskap. Tillredan-
det af deras föda sker alltid på ett ytterst osnyggt sätt. Så
kokas teet icke sällan i det uslaste vatten, fårinälfvorna till
soppan tvättas vanligen icke, smöret är fullt med hår och
smuts, kärlen aftorkas blott sällan efter måltiden, men i stället
för handduk användes därvid torkad argal (kreatursspillning) ;
träskålarna, ur hvilka de dricka te och soppa, slickas »rena»
med tungan och bäras sedan å bröstet. Mongolernas
glupskhet gränsar till det otroliga, så snart de ha tillfälle att lägga i
dagen sin förmåga i den vägen; dock kunna de äfven
ut-utstå hunger, då det gäller. De tvätta aldrig sin kropp;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>