Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Infödingarne vid Lob-nor.
Vid sjön Lob lefva kara-kurtschinerna till ett antal af
70 familjer eller 300 individer i 11 byar. Detta antal var
för icke så länge sedan ofantligt mycket större, och den
lilla återstod af kara-kurtschiner, man nu finner, utgöres af
dem, som lyckligen öfverlefvat kopporna. Deras förökning
hindras af de ogynnsamma förhållanden, under hvilka de
lefva.
Ehuru kara-kurtschinerna liksom befolkningen vid Tarim
till den yttre typen förete en blandning af flera olika
ansiktsbildningar, af hvilka många påminna om den
mongoliskar rasen, är dock den ariska typen förhärskande, ehuru
ingalunda ren. Så vi dt jag finner, äro följande kännetecken
karakteristiska för kara-kurtschinerna: medelstor eller liten
växt, svag kroppsbyggnad med insjunket bröst,
jämförelsevis litet hufvud med regelbunden skalle, utstående kindben
och spetsig haka, klen skäggväxt, ofta tjocka, liksom
ut-och invända läppar, utmärkta, hvita tänder och en mörk
hudfärg.
Då den resande färdas nedför den slingrande, vassrika
Tarim, märker han plötsligt vid stranden tre eller fyra båtar
och bakom dem en öppen plats, där några fyrkantiga
rörskjul äro uppslagna. Det är en by. Så snart invånarne
få se främmande människor, gömma de sig, men titta
förstulet ut mellan kojornas rörväggar. Då de märka, att
båtarnas roddare äro deras landsmän, komma de ned till
stranden och hjälpa till vid landningen. Man ser sig om
på stranden — öfver allt moras och vass-snår, ej en torr
fläck. Vilda änder och gäss plaska i boningarnas
omedelbara närhet och midt i en af dessa byar bökade ett
gammalt vildsvin. Så föga likna kara-kurtschinerna människor,
att icke ens det försiktiga djuret fruktar dem.
Deras boningar äro rörkojor, hvilka äro så dåliga, att
de ej ens skydda för regn och solsken, mycket mindre mot
ovädersstormar. Genom väggarna blåser vinden lika lätt
som genom de utanför växande vass-snåren. I några kojor
fann jag ännu i medlet af mars marken frusen under rör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
