Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetet att spinna och väfva, hjälpa mannen att samla rör
till bränsle och byggnadsmateriel och vid hans frånvaro se
efter näten.
Kvinnornas utseende är ingalunda tilldragande; i
synnerhet äro de gamla af skräckande. En af dem, som jag
såg midt på Lob-nor, mager, skrynklig, höljd i lumpor, med
tofvigt hår och darrande af köld och väta, tycktes mig vara
den mest beklagansvärda bild af ett mänskligt väsen.
De döda begrafvas i två af sina egna båtar; en af
dem bildar kistan, den andra locket. På korta stöttor ställes
denna likkista i en liten fördjupning i jorden. Vid den
dödes sida lägges hälften af hans nät; den andra hälften
tillfaller släktingarna. Öfver grafven uppkastas en jordkulle.
I själfva verket äro båtarna och näten
kara-kurtschi-nernas värdefullaste egendom; de äro för dem ett
oundgängligt existensvillkor. Båtarna eller snarare kanoterna,
som förfärdigas af urhålkade trädstammar, äro vanligtvis 5
m långa och V2 m breda, ibland ännu smalare. Äfven vid
den starkaste vind står kara-kurtschinen i den bräckliga
farkosten, som dansar lik en mås på vågorna. I lugnt väder
och i synnerhet när det bär utför floden kan den lilla båten
täfia med fiskarna i snabbhet. Kvinnorna sköta båtarna
med samma vana och skicklighet som männen; äfven för
dem är vattnet ett välkändt element.
Vintern är icke lång, men dock här den svåraste
årstiden. Rörhyddan lämnar icke skydd mot den nattliga
kölden, som ofta sjunker till — 20 0 C. Om dagen är det
visserligen tämligen varmt i solskenet, men då uppträder en
annan fiende, nämligen hungern. Då fiskfångsten om
sommaren icke slagit lyckligt ut, händer det, att
kara-kurtschinen under vintern får dö en kvalfull hungersdöd.
Sommaren är icke mycket bättre ; myriader af myggor och flugor
förbittra de olyckligas tillvaro, och det har förvånat mig,
att de små, nakna barnen kunnat fördraga de plågor, för
hvilka de då äro utsatta; äfven den fullvuxna är både dag
och natt omgifven af ett moln af stickande insekter.
Så beskaffad är den Lob-norska vildens hårda tillvaro;
den öfriga världen finns ej till för honom och känner honom
icke. Då jag en gång satt i en fuktig rörkoja bland
invånarna i en kara-kurtschinsk by, trängde sig ovillkorligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
