Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
floden Tolas högra strand. Denna stad består liksom andra
kinesiska städer af en mängd tätt sammanhopade kojor,
om-gifna af lermurar. Staden genomkorsas af smutsiga,
krokiga. gator, som på sina ställen dock äro tämligen breda.
Den inre delen af staden, där de förmögnare köpmännen
bo, är omgifven af ett högt trästängsel. Utanför denna
inhägnad bo kineser och mongoler, som drifva minuthandel
eller lefva af olika handtverk; man finner där buntmakare,
smeder, snickare, skräddare.
De ryska köpmännen sälja järn- och koppararbeten,
ryssläder och tyger; allt detta köpes gärna af mongolerna.
Därjämte sysselsätta sig de ryska handelshusen i Urga
liksom några kinesiska med att transportera te härifrån och
till Kjachta. Detta te forslas om vintern på kamelrygg
af mongolerna från Kalgan till Urga; 0111 sommaren föres
det af kineser i telegor (fyrhjulig forvagn), dragna af oxar.
Under flera år hafva de kalla vintrarne och kamelpesten
högst betydligt försvårat öfverförseln af te genom Gobi. Det
oaktadt har tetransporten genom Mongoliet växt med hvarje år.
I närheten af Urga upphör landskapets sibiriska
karakter. Tola är det sista vattendrag, man passerar, och
trädvegetationen upphör. I söder utbreder sig Gobi (ett
mongoliskt ord, som betyder torr, ofruktbar slätt), som upptager
en ofantlig yta af Ostasien och sträcker sig från Kyen-Lyns
fot till Chinganbergen, hvilka skilja Mongoliet från
Mand-schuriet. Den västra delen af denna öken är nästan
obekant. Den östra delen är däremot ganska väl utforskad.
Den är vida mindre ökenartad än den västra, som uppnår
sin höjdpunkt af vildhet och ofruktbarhet vid Ala-schan
och Lob-nor. Emellertid utbreder sig framför oss den
oändliga stäppen, så långt ögat når, ända bort i ett blånande
fjärran. Hjordar beta här och där, och deras égarés tält
äro uppslagna utmed vägen. Ännu har man dock icke
kommit in i det egentliga Gobi, utan befinner sig i en
stäpp-artad öfvergångstrakt, hvars leraktiga kiseljord gifver näring
åt en frodig gräsvegetation. I söder och sydväst öfvergå
dessa gräsbevuxna stäpper i det egentliga Gobi, och vid
Lob-nor befinner man sig i hjärtat af den ödsliga,
högtidliga öknen. Marken är betäckt af ett rödaktigt, grofkornigt
grus, uppblandadt med kiselstenar, bland hvilka man finner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
