Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
små vagnar, som på en lilleputts järn väg skulle på 7
timmar föra oss upp 2100 m till Darschiling. Järnvägsspåren
äro för det mesta lagda på en landsväg, som sedan
gammalt fört upp till bergen, men stundom göra de
själfständiga bukter utmed de mest svindlande bråddjup och gå på
flera ställen i fullkomliga öglor. Stundom är stigningen så
brant, att den ej kan öfvervinnas med vanliga bukter; då
backar tåget in på ett nytt spår, som i spetsig vinkel
stöter till det förra.
Omedelbart efter Siliguri foro vi genom en tämligen
slät skogstrakt. Detta är det s. k. Tarai, som sträcker
sig nedanför Himalayas södra sluttning på en sträcka af
bortåt 100 mil och utgör tillhåll för talrika elefanter, tigrar
och andra vilda djur. Till följd af de från Himalaya
ned-strömmande vattenmassorna, som här nedrinna och bli kvar
uti de af grus och sten bestående grundlagren, är denna
trakt under större delen af året så fruktansvärdt ohälsosam,
att hvarken européer eller hinduer kunna vistas där. Det
är endast några lågt stående infödingsstammar, som uthärda
klimatet och här hela året om hafva sin bostad. Detta
Taraibälte är på båda sidor om oss, så väl nedom Nepal
som Butan, ganska bredt, men just här drager det sig
tillsammans till en smal sträcka, som snart är passerad.
Stigningen blef nu skarp, men vårt lilla lokomotiv med
dess två eller tre små vagnar rullade med god fart uppför
de branta backarna. Här börjar ett makalöst sceneri. Det
är urskogen i sin fulla tropiska prakt, ehuru vi redan
lämnat tropiken något bakom oss. Under flera timmar kunde
jag icke tröttna att beundra dessa jättelika träd af en mängd
för mig obekanta arter, som genom ett nät af slingerväxter
äro förenade till en ogenomtränglig massa. Från somliga
nedhänga sådana växter i så stor mängd, att det ser ut,
som om från trädets krona ett stridt regn stode »som spön»
i marken. Från det ena höga trädet till det andra ser man
lianer, tjocka som armen, kasta sig och i kraftiga
omfamningar slingra sig upp till toppen däraf, inflätande denna i
en massa af grönska, som är svår att skilja från trädets
eget bladverk. Stundom händer, att ett stort träd, sålunda
omslingradt, dör ut och småningom ruttnar bort. Man ser
då den egendomliga företeelsen af en slingerväxt, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
