Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här. Midt på gården är en brunn med taket uppburet af
en mängd vackra pelare, det heligaste af alla heliga ställen,
ty Siva’s ande anses bo i dess djup. Under århundraden
ha här dagligen nedkastats blomsteroffer, och ehuru ytan är
täckt af friska blommor, utgår en förfärlig stank från de
ruttnande undre lagren. Bredvid brunnen står en kolossal
bild af en ko, rundt omkring hvilken uppehålla sig
ohyggliga, nakna fakirer, hvilkas kroppar äro ingnidna med aska ;
de se mera ut som afgudabilder än som människor.
Somliga stå utan att röra sig ur fläcken i ställningar, som en
gymnast skulle anse omöjliga; andra sitta och vakta den
heliga elden. Den mörklagda folkmassan förefaller
vidunderlig och fantastisk, där den under buller och larm tränger
sig fram till brunnen för att nedkasta sitt blomsteroffer.
Det hela ser nästan hemskt ut; men en märkvärdig
lokalfärg ligger i detta underliga sceneri, öfver hvilket templets
trenne med guldplåtar täckta pagodtorn lysa i den indiska
solens bländande glans.
Vår medföljande bramin förde oss uppför en trång,
halsbrytande trappa, där tjogtals svarta händer räcktes för
att hjälpa oss upp. Uppkomna på den öfre plattformen,
hade vi en vacker och intressant öfverblick af det hela:
den tätt packade folkmassan nere vid den heliga brunnen,
de däremellan spatserande heliga korna samt öfver allt detta
de tre guldstrålande pagodtornen, som framlysa mellan de
mörka kronorna af stora boträd (Ficus religiösa), uti hvilka
en mängd apor klättra omkring. Särdeles nöjda med hvad
vi sett, anträdde vi återtåget, hvilket emellertid var
besvärligt nog. Otaliga tiggare omringade oss, men i synnerhet
närgången var en svartbrun figur, som såg ut att hafva
fullt utslagna koppor och som följt oss hela tiden i templet.
Slutligen återfanns vår vagn, och färden fortsattes genom
några af stadens gator. De äro ytterst smala, och husens
öfre våningar skjuta ut öfver de nedre, så att de nästan
mötas upptill. Man kan ej klaga öfver gatornas osnygghet,
de äro väl hållna i detta af seende, och det är endast det
Gyllene templets gårdar, som äro ruskiga till följd af
särskilda förhållanden. Hinduerna har jag alltid funnit vara
älskare af snygghet.
Ofverallt på gatorna möta egendomliga scenerier. Än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
