Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter att hafva blifvit sönderskuret i små stycken, i ett stort
träfat, stundom öfverhälldt med sur mjölk. Det ställes på
marken midt i tältet, och man sätter sig rundt omkring i
en krets, först gästerna, sedan familjens manliga
medlemmar; kvinnorna äta efteråt för sig själfva. Den mest
ansedda gästen tar först ett stycke, och så går det löst öfver
hela linjen; med ursinnig fart föres handen från fatet till
munnen och tillbaka igen; de små styckena knådas samman
i händerna till runda bollar och kastas in i det vidöppna
gapet. På ett par ögonblick är det väldiga fatet alldeles
tomt. Den liandtvagning, som i städerna utgör en så
behaglig afslutning på måltiden, bryr sig beduinen ej om;
på många ställen och under vissa årstider råder vattenbrist,
och det har därför i öknen blifvit en allmän uppfattning,
att det egentligen är en lyx att tvätta sig. När man har
ätit, slickar man sina fingrar eller torkar af dem på kappan ;
därmed får det vara nog.
Ökenbornas fullständiga obekantskap med åkerbruk till
och med i dess enklaste former gör brödet till en hos dem
okänd produkt. Detta ersättes af torkade dadlar, till en del
också af torkade aprikoser, som man skaffar sig vid de stora
uppköpen två gånger om året i städerna. Endast hos de
på gränsen af det odlade landet boende stammarna skaffar
man sig då och då litet hvetemjöl, som i synnerhet
användes till stora pannkakor, hvilka äro ganska välsmakande.
Beduinernas dryck är vatten och mjölk. Egendomligt
är det, att de icke känna till någon slags rusdryck; till och
med tillredningen af den hos ett annat ryttare- och nomadfolk,
kirgiserna, allmänna jäsdrycken, beredd af stomjölk, är okänd
för dem. Att de ej hafva någon smak för berusande
drycker, synes äfven däraf, att de vid sina besök i städerna
aldrig förtära några sådana. Egendomligt för deras smak är,
att mjölken — i allmänhet kamelmjölk, hvilken också är
mera välsmakande än får mjölk — oftast förtäres i surnadt
tillstånd. Denna sura mjölk användes också ofta, särskildt
under den heta tiden, som kraftfoder åt hästarna, hvilka
tyckas vara alldeles förtjusta däri. Dessutom förstå
kvinnorna att af mjölken bereda ett slags smör, som förtäres
tillsammans med dadlarna. Mjölken slås i en skinnsäck, och
den sitter man sedan och dunkar på, ända tills de fasta
Geografisk Läsebok. II. 9»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
