Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyligt nog, hafva vildarne dels varmare bostäder, dels ett
slags af känguru och opossumskinn förfärdigade
klädespersedlar, hvilket jag däremot aldrig såg dem begagna sig af i
trakten norr och väster om Cardwell, där ju klimatet också
gör all beklädnad öfverflödig.
Kvinnorna få oftast bygga de små kajorna och för
öf-rigt i allmänhet uträtta den drygaste delen af allt arbete.
De fiska samt samla frukter och andra lif smedel, och är
stammen ute på ströftåg, gå de alltid sist, belastade med
familjens tillhörigheter, medan männen, lösa och lediga, gå
i spetsen, gladt svängande på ett spjut eller något annat
vapen. Ju flera hustrur en vilde har, dess rikare anses han,
och dess bättre tillgång har han på mat, ty kvinnorna lämna
allt, som de insamlat, till honom och våga minsann icke
smaka af något, förrän de först låtit sina män äta, så
mycket de orka däraf. Männen äro också envåldshärskare, och
olycklig den kvinna, som söker motsätta sig deras minsta
nyck. I lindrigaste fall straffas detta med ett duktigt kok
stryk, stundom kanske med döden.
Australnegern för ett kringflackande lif, dragande från
trakt till trakt, allt eftersom tillgången på frukter och
villebråd växlar. Om man undantager hunden, äger han
inga husdjur, och att odla jorden är för honom något
fullkomligt ofattligt. 1 skogarna erhåller han allt, som
fordras för lifsuppehället, och som han icke är nogräknad med
livad han förtär, behöfver han sällan gå hungrig. Allt
lef-vande, som kommer i hans väg, såsom myror, ormar, ödlor
och larver, är för honom ätbart, och frukterna, om också
mindre goda, äro bra att stilla hungern med. Likt ett djur
fråssar han i öfverflöd, så länge en köttbit finns kvar, för
att sedan kanske vara utan mat ett par dagar. Aldrig har
han någon omtanke för morgondagen. Är magen alltför
upprorisk, men vädret regnigt, skickar han ut sina hustrur
för att samla litet larver, och på sådana är tillgången
alltid rik. Ej heller försmår han människokött; hos flertalet
stammar torde kannibalism härska. De förtära dock icke så
gärna köttet af en hvit som af en svart, och krigare, som
fallit i någon drabbning, torde väl vara de, som oftast blifva
uppätna. Den fullkomligt vilde, ociviliserade australnegern
känner icke någon blygsel öfver denna vidriga sed, men de
Geografisk Läsebok. II. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
