Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa buskskogar, som på flera ställen uppnå en ofantlig
utsträckning, utgöra någonting för Australien alldeles
sär-skildt egendomligt, och de äro lika karakteristiska för detta
land som stäpperna för det inre Asien, prärierna för
Amerika och öknarna för Afrika.
Det regnar icke ofta i det västra Queensland, men när
regntiden kommer, fyllas flodbäddarna hastigt, bräddarna
sättas under vatten, och floden blir på vissa ställen milsbred.
Men hastigt sjunker vattnet igen, och den starka hettan har
snart förvandlat den förut så mäktiga floden till spridda
gölar. Vattnet är därför i dessa trakter en dyrbar vara.
Utom från fördämningarna skaffar man sig vatten genom
att borra särdeles djupa brunnar. I det västra Queensland
finner ingen det underligt, om det på åtta till tio månader
icke faller en regndroppe. Får och nötboskap äro i alla fall
feta hela året om, ty gräset här bibehåller sin kraft, ehuru
det ser torrt och grått ut. Trots denna otillräckliga
nederbörd tro dock många, att det västliga Queensland skall blifva
ett framtida hvetedistrikt. Jordmånen är oftast ett fruktbart,
brunt lerlager; det är vatten, som fattas, och detta tänker
man skaffa sig på konstgjord väg; men under nuvarande
förhållanden faller det sig till och med svårt nog att hålla
trädgårdsväxter vid lif.
På vägen till Thomson river tillbragte jag en gång
natten hos en irländsk fårherde, hvilken lef de för sig själf långt
borta från människor, blott sysselsatt med sina får. Som
enstöring älskade han detta ensamma lif, som han under
en lång följd af år blifvit förtrogen med. I sina vanor tålde
han icke det minsta intrång, och med australisk rättframhet
dolde han icke, att allt i hans nätta stuga borde alltid vara
på sin rätta plats. Men fogade man sig efter hans vanor,
så var det icke svårt att komma till rätta med honom. Han
var i själf va verket en typ för dessa gamla australiska
får-herdar, som nu snart tillhöra en förgången tid.
Efter aftonmåltiden bredde han ut på golfvet några
säckar, som skulle tjäna mig till läger. Jag hade dock icke
lust att sofva ännu och gick därför ut i den stjärnklara
natten, där månen sken kall öfver det ensamma landskapet.
Sydkorset frös på den isblå himmelen, den rena, klara
vinterluften hvilade öfver grå slätter och mörkgröna träd, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
