Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ungefär 30 meter uncler oss började den omkring 2
km breda eldsjön. De glödande svallen bröto sig med ett
rytande, som liknade den vredgade oceanens, mot andra
stranden; ofantliga vågor af blodröd lava välte sig med vildt
raseri mot de framskjutande klipporna, höjde sig upp och
slungade det flammande skummet högt upp i luften. Med
otyglad förbittring omhvärfde bränningen en liten ö,
oaf-låtligt stormade de ångande svallen mot den, som ville de
icke gifva sig förr, än de ryckt ned den i den hemskt
sjudande afgrunden. På den andra sidan vräkte de sig mot
en stor håla, rusade med åsklikt dån in där, sleto ned de
i öppningen hängande jättestalaktiterna och uppkastade sina
egna brinnande massor till bildning af nya. I hvarje
ögonblick växlade det öfverväldigande skådespelet; än var det
en bred, såsom smältande guld gnistrande, majestätiskt
framrullande flod, än fyra eller fem glödströmmar, hvilka
sönderdelade den mörkröda, med lätt, grått skum betäckta massan.
Utan afbrott röt och hven det, än här, än där, sjöd och
brusade det allt vildare, de glödande vågorna höjdes och
sänktes, och plötsligt uppstego liksom ur ett vidt gapande
svalg väldiga röda och gula eldpelare, springbrunnar, och
eldkärfvar — här — där — öfverallt!
Då solen gick ned och mörkret utbredde sig, blef
skådespelet ännu mera storartad t, ännu mera öfverväldigande i
sin fruktansvärda skönhet. Dånet från den sjudande lavan
tilltog i styrka med hvarje ögonblick, det tycktes, som om
denna med våld ville befria sig ur sitt fängsel, som om
djupets andar sökte slita sina bojor, nu tjöte i sin förtviflan
och rasade öfver fruktlösheten af sina ansträngningar.
Samtidigt härmed blefvo färgerna hos eldmassan allt
underbarare: becksvart och ljusgrått, mörkbrunt, körsbärs-,
schar-lakan- och rosenrödt, violett och blått, hög- och ljusgult
spelade om hvarandra. Äfven ång- och rökmolnen
fram-stodo i en växlande, men alltid lika vacker belysning, och
de amfiteatern omgifvande, svarta topparna, tinnarna och
blocken bildade en praktfull och effektrik bakgrund.
Vi kastade ännu en sista, lång blick på den tafla,
hvilken under de nyss flydda timmarna fängslat våra
blickar, hvarefter vi anträdde återfärden. Den gamla kraterns
lavayta var nu rödglödande på många ställen, öfverallt flam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
