Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kusten indier och araber fattat fast fot och ryckt till sig
hela handeln — ända fram till våra dagar.
Från de stora upptäckternas tid och ända till långt in
i vårt århundrade fortgick såväl från européernas sida den
hänsynslösa utförseln af infödingar till Amerika som ock
från arabernas sida, som för öfrigt redan tidigare drifvit detta
yrke, till Norra Afrikas, sydöstra Europas och västra Asiens
länder. I jämförelse med slafexporten var till och med
utförseln af värdefulla naturprodukter såsom guld och
elfenben obetydlig. Redan forntidens egypter hade ju
negerslaf-var från det inre Afrika, och under många århundraden,
kanske årtusenden, var en handelsförbindelse med Afrika
utan slaf handel otänkbar. Det måste i sanning vara en
lifs-kraftig och sund ras, hvilken dessa tusenåriga slaf jakter
icke kunnat utrota. Och när i våra dagar genom
européernas invandring och eröfring af nästan hela Afrika en
fridlysning af det hetsade människovillebrådet inträder, så skall
helt säkert Afrikas inhemska befolkning under några
generationer ofantligt förökas — under förutsättning att icke
brännvin, krut och smittosamma sjukdomar göra större skada än
den forna exporten af det »svarta, lefvande elfenbenet».
Det gifves ännu i dag en mängd till en del
oöfvervinne-liga hinder, som ofantligt försvåra européernas
handelsförbindelser med de infödda; till de oöfvervinneliga höra
framför allt det mycket ogynnsamma klimatet. De svåra
terrängförhållandena och de särskilda stammarnas afundsjuka täflan
om handeln kunna dock till slut öfvervinnas; men malaria
och rödsot kunna icke utrotas.
Af alla Afrikas naturalster intager elfenbenet
fortfarande den främsta platsen. Infödingar och européer täfla i
utrotandet af den nyttiga elefanten, och därvid skonas
hvar-ken gammal eller ung, hane eller hona, allt nedgöres blott
för de värdefulla betarnas skull. Om man dömer efter den
årliga utförseln af elfenben, skulle årligen 50 t.—60 t. djur
dödas. Men icke alla betar komma från nyligen dödade
djur, en del af elfenbenet är s. k. dödt elfenben, som ofta
hos mäktiga höfdingar legat uppstapladt i årtionden och först
efter hand kommer i handeln. Men om också blott hälften
kommer från under året dödade djur, så måste dock, då
dessa djur mycket långsamt uppväxa och deras fruktsamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
