- Project Runeberg -  Geografiska skildringar för skolan och hemmet / Del 3. Afrika /
23

(1895-1898) [MARC] Author: Isak Fehr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

längd kan den väl jämföras med Amazonfloden och Kongo.
Men i en sträcka af omkring 200 mil, från Chartum till
sina mynningar vid Medelhafvet, mottager Nilen blott en
enda biflod. Under hela denna sträcka löper den allenast
genom vattenkonsumerande land. Mycket af dess vatten
går förloradt genom afdunstning och genom uppsugning i
jorden, icke minst i öknens mark, och däraf förklaras det
djupa grundvattnet i den libyska öknens oaser.

Nilfloden måste alltid få sin vattenmassa från sina i
Centralafrika och Abessinien befintliga källor, som löpa
samman till tvenne källfloder, den hvita och den blåa Nilen,
hvilka förenas vid Chartum. Den »hvita Nilen» kallas så,
emedan den är klar. Den »blåa Nilen» åter är en grumlig
bergflod, som nedstörtar i hastigt lopp från Abessiniens
bergstrakter och medför massor af slam. Det är just
genom dess tillflöde, som den vid Chartum förenade Nilfloden
blir grumlig, blir rik på slam ock årligen skänker Egypten
dess fruktbarhet. Hvarje år, under sommar och höst,
svämmar nämligen Nilen öfver sina bräddar och kvarlämnar, då
han drager sig tillbaka inom sin egentliga bädd, ett lager
af gödande slam. Det är just den »blåa Nilen», som
lämnar denna öfversvämmande vattenmassa, under det att den
»hvita Nilen» med sitt lugnt framflytande lopp ger floden
jämnhet och väsentligen underhåller dess vattenmassa
under de öfriga delarna af året. Redan från början af juni
märker man, att floden långsamt stiger; efter midten af
juli stiger den hastigt; från slutet af september till slutet
af oktober är vattenståndet högst; därpå sjunker floden åter,
allt hastigare, tills den i januari återgått inom sin gamla
bädd för att ytterligare sjunka under vårens lopp.

Det är väsentligen af de abessiniska bergsregnen, som
Nilens stigande och dess öfversvämning bero. Men det är
af största vikt för Egypten, att denna stigning blir hvarken
för stor eller för liten. Också är det med ängslan, som
se-dan urminnes tider det egyptiska folket hvarje år beskådar
sin flods stigning. Blir denna för stor, åstadkommer den
förstörelser genom att rifva ned vallar och dammar; blir
den för liten, så räcker icke vattnet upp till högre liggande
landsdelar; i båda fallen uppstå stora förluster, missväxt,
hungersnöd. I vår tid äro 23 fornegyptiska alnar på den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:43:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/figeo/3/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free