Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att genomdränka jorden och afgifva sitt slam, den
enda gödsling, som här behöfves och bestås. I själfva
verket är hela det odlade Egypten indeladt i större och
mindre rutor, hvilka äro afskilda från hvarandra genom små,
konstgjorda vallar af jordlera, af sedda till att leda och
kvar-hålla vattnet i åkerfältens rutor. Då Nilen sedan sjunker,
ledes det kvarvarande vattnet tillbaka genom kanalerna till
floden.
Den s. k. öfversvämningen är alltså noga reglerad, och
hvarje uraktlåtenhet i handhafvandet af floden och dess
kanaler hämnar sig grymt. Det har funnits tider, då
Egyptens rika åkrar till följd af sådan uraktlåtenhet icke lämnat
mer än half äring.
Det är emellertid icke nog med den åkrarnas vattning,
som på detta sätt äger rum under öfversvämningstiden. De
måste vattnas äfven under vinter och vår, och emedan, med
undantag af deltalandet, intet regn faller, måste äfven detta
vatten hämtas ur Nilen. Eljest skulle de redan i december
och januari grönskande åkerfälten snart torka ut, och äringen
totalt förstöras. Om således Egyptens folk under
öfversväm-ningstiden har sysselsättning med att leda och öfvervaka
vattnets lopp genom kanalerna ut öfver fälten, så har det
ett ännu svårare arbete, bevattningen under vinter och vår.
Sedan urminnes tider är egyptern nödsakad att arbeta som
en träl i sitt bördiga land, och detta just med åkrarnas
vattning.
Till de egendomligaste bilderna vid färderna på Nilen
hör denna vattenupphämtning, som äger rum såväl vid dess
stränder som vid de större kanaler, hvilka här och där äro
ledda genom landet. Flodens och kanalernas bräddar äro
i allmänhet flera meter höga och tämligen branta. På
något afstånd från hvarandra, ofta ej mer än ett stenkast,
varseblifver man vid de branta strändernas öfre kanter
underliga, klumpiga maskiner, som likna våra gamla tröskverk
och sättas i rörelse af oxar, hvilka vandra- i ständig
cirkelgång och drifva ett stort, horisontelt hjul. Detta sätter med
sina kuggar i rörelse ett annat stort, vertikalt hjul, vid
hvars rand äro fastbundna ett antal röda lerkrukor, som
vid detta hjuls nedsänkning i flodytan hämta upp vatten
och sedan vid hjulets kringvridning lyftas upp och tömma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
