Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltså på 5 minuter kortare tid, än uppstigningen vanligen
plägar taga.
Rundt omkring oss utbreder sig en makalös vy. Mot
öster Nilens dal med den slingrande floden och gröna
åkerfält samt långt i fjärran Kairos minareter och kupoler
höjande sig öfver husmassorna. Där bortom resa sig de
kalkberg, som begränsa den arabiska öknen. Mot väster
utbreder sig, så långt ögat når, den libyska öknens gula sandhaf
med sina kullar och åsar, som likna ett stelnadt upprördt
haf. Men det är icke så stelnadt, som det ser ut. Så snart
ökenstormen kommer, sättes detta sandhaf i rörelse, kastande
sina sandvågor än hit, än dit, under det att därjämte
sanden yr genom luften. Nu är det lugnt och ligger där så
praktfullt guldskimrande i middagssolen. Icke ett träd, icke
ett grönt strå synes däri. Icke en lefvande varelse kan
skönjas, men de finnas där nog, dessa öknens skygga djur,
som maskerat sig i ökensandens gula färgtoner för att undgå
sina fiender.
I sydost ej långt från pyramiden sticker Sfinxen upp
sitt väldiga hufvud ur ökensanden, och i sydväst se vi den
andra stora pyramiden, bakom hvilken den tredje gömmer sig.
Nu var det tid för oss att stiga ned. Vi blickade
ännu en gång utöfver nejden, öfver Nildalen och öknen,
inom hvars rand pyramiderna ligga. Där nedanför mot
Nildalen till kunde man varsna den eviga striden mellan
odling och öken. Gröna fält och gula sandmassor grepo vid
ökenranden i hvarandra, i kamp på lif och död, såsom de
gjort sedan många tusen år. Det är Nilen, som här ger
lifvet, öknen, som dödar. Men Nilen kommer åter år efter
år och försvarar sitt välde, kläder fälten i bördig grönska
och möjliggör tillvaron för människoskarorna där nere i
dalen. H vil ka tallösa generationer haf va icke här passerat
förbi under årtusendenas lopp, under faraoners och
perser-konungars, rom arkejsares, kalifers och sultaners spiror!
Än ett farväl till denna underbart gripande tafla, och
så bär det ned igen på samma väg, som vi kommit. Nu
stiga beduinerna före, två för hvar och en af oss, gripande
tag i våra armar, och så glida vi från afsats till afsats,
stödda af dem, i det att de för hvarje steg lyfta upp sina
armar, hejdande oss i loppet Nedstigningen är nästan lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
