Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och gamla, som nyfiket togo de hvita främlingarna i
skärskådande. Krymplingar och blinda kommo krypande ut ur
sina skrymslen och räckte fram händerna, och det blef
ingen lätt sak att arbeta sig igenom trängseln på byns smala
»gator», som egentligen knappt förtjäna namnet gränder, så
trånga äro de, där de i slingrande oordning löpa fram
kors och tvärs mellan ojämna, gråa lermurar, hvilka utgöra
de omgifvande husens och gårdarnes väggar. Husen, om
man så får benämna dessa eländiga lerkojor, hafva inga
fönster eller gluggar mot gatan, men här och hvar ser man
en rektangulär dörröppning.
»Här skola vi stiga in», sade dragomanen. Han
talade med en man, som stod utanför dörren och
misstänksamt betraktade oss; det var »husägaren». Denne medgaf
det slutligen.
Vi kommo in på en liten fyrkantig gård af 3 m bredd
och nära 4 m längd, på tre sidor instängd af lermurar af
vid pass halfannan manshöjd och i hvars fjärde vägg
syntes två dörröppningar, hvilka leda in till hvar sitt litet rum,
som får sin belysning endast genom dörren. Rummet eller
kyffet till vänster utgör tydligen själfva bostaden; golf vet i
dess bakre hälft är 30 cm högre än det framför liggande
partiet samt belagdt med en halmmatta, men saknar för
öfrigt hvarje spår af möbler. På denna matta ser man i
skumrasket där inne röra sig ett antal krälande bylten, i
hvilka man där och hvar upptäcker ett gulbrunt ansikte
med skimrande tänder och hvitögon. Det ena byltet efter
det andra reser sig upp och tager formen af en människa,
en kvinna eller ett barn.
»Det är hans hustrur», sade dragomanen, »men han
tycker inte om, att ni ser för mycket på dem, ty herrarne
äro svartsjuka här i landet. Och så är det nog barn där
inne också, inte så få heller.»
Höljda i några smutsiga trasor, kommo de, den ena
ungen efter den andra, utsmygande ur kyffet; de äro
tydligen yrvakna och häpna öfver den besynnerliga anblicken
af hvita främlingar inne på deras gård. Något sådant hade
tydligen aldrig händ t förut.
»Hur många hustrur har han?» sporde jag
dragomanen. Han frågade fellåhen. »Tre», säger han; »han har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
