Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till väster gående dynkedjor af flygsand; deras hojd öfver*
stiger visserligen icke 15 m, dock äro de utomordentligt
svåra att passera både för människor och för lastade
kameler till följd af sina branta sluttningar. Den 11 juni
omväxlade steniga slätter utan all vegetation med
besvärliga dynkedjor, hvilkas öfverskridande blef så mycket mer
pinsamt, som det beständiga vadandet i sanden betäckt
fotterna méd ett högrödt utslag, hvilket brände som eld.
Småningom syntes tecken, som bebådade öfvergången till en
annan zon. Den tilltagande vegetationen, fåglarnas lifliga lek i
träden, de talrika spåren af gaseller och de större
antilo-perna vittnade om grannskapet af bördigare trakter. I
beständigt sicksack gick marschen upp och ned för dynerna. Är
dagen klar, så vågar man knappt blicka omkring sig för
den ögat bländande sandytan, som glänser och glittrar.
Blåser vinden, så är man inhöljd i en sandatmosfär och
kan knappt öppna ögonen. Intrycket af detta sandhaf är
dock storartadt. Först här lär man rätt värdera kamelen.
Ingen väg för genom detta område af dyner; blott de
ensamma klippor, hvilka sedan årtusenden trotsat sandens
angrepp och höja sina svarta hufvuden öfver den böljande
omgifningen, bilda i detta sandhaf de ledande och räddande
fyrbåkarna.
Alger.
Redan tidigt på morgonen, medan det ännu var mörkt,
kom den ståtliga ångaren till Alger. Så småningom bräckte
dagen, och man skymtade i den gråa gryningen underliga
figurer, som kommo ombord: araber och kabyler.
Små båtar skvalpade omkring ångbåten som småfisk
kring en jättehval; i en af dessa roddes vi till land af en
svartmuskig arab. Efter hand ljusnade östern, i horisonten
glödde redan dagen med en fin, orangefärgad strimma, men
ännu lyste morgonstjärnan klar och glimmande. Det var
ju det rätta ögonblicket för en ankomst till ett österns
folk, om ej till själfva morgönlandet.
Vid landgången stod en hop sällsamma skepnader,
tnörka ansikten, brokiga färger, burnuser och bara ben*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
