Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
timmen för museimanens andakt, och vi styra våra steg
dit samt stå snart vid den yttre porten, hvars trappor en
mängd hemska krymplingar och ögonsjuka tiggare alldeles
upptaga, de gamla sträckande fram långa, knotiga fingrar
med bedjande åtbörder, under det att smutsiga bytingar
skutta omkring oss. Kryssande fram mellan denna sorgliga
samling, inträda vi på en inhägnad förgård med arabiska
grafvar och gå rundt omkring själfva moskén, innan vi stå
vid dess ingång. Därinifrån höres en entonig sång. Vi
taga af oss våra skodon i förhuset och inträda ljudlöst i
helgedomen, där tvenne araber syssla med tempeltjänsten.
De sjunga växelvis med halfhög röst en sällsam sång och
peka därvid liksom händelsevis och i förbigående på
vägg-taflor med koranens språk. Aftonsolens varma dager faller
uppifrån och samlar sitt ljus i moskéns midt. Vid sidan
halft i dunkel ser man marabutens (helgonets) graf, hvilken,
höljd af purpurbrokader och gröna guldfransade fanor, liknar
en stor paulun. Från taket hänga kulor af brokigt
spegelglas mellan ljuskronor och lampetter, en klocka i högt fodral
svänger knäppande sin långa pendel, och öfver den mjuka
turkiska mattans dunkla mönster sänka sig glidande
solstrålar.
Sedan man följt spårvägen till förstaden Nedre Mustapha,
kommer man ut på en bred, planterad chaussée med en
landremsa, begränsad af hafvet till vänster, och till höger
af grönskande kullar, alltjämt stigande uppåt. Ett litet kafé
ligger uppfluget som ett svalbo ofvanför vägen, och midt emot
detta öppna sig de gallerförsedda järnportarna till den
vidsträckta Jardin d’essai med dess femtio palmarter, dess alléer
än af lummiga bambuhvalf, än af dadelpalmers smärta
stammar, än af rosenblomstrande nerier eller väldiga rhododendrer
med blomklasar i mörkrödt och blekblått. Den heta,
tröttande sciroccon blåste, och underligt rasslade och susade
vinden i de stora palmbladen.
En ändlös allé för ned till hafvet. Vi följde den och
stannade länge där nere vid stranden, satte oss på ett par
stora, flata stenar vid vattnet och lyssnade på de långsamt
rullande böljornas sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
