Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och akaciadoft inströmmade genom våra fönster, hvilka stått
öppna hela natten (bakom järngaller). Franska soldater med
hvita dukar lindade om och hängande ned från mössorna
tågade förbi, och vi måste gnugga sömnen ur ögonen,
innan vi kunde komma ihåg, att vi befunno oss i en af
Sa-hara-öknens oaser.
Otåliga att erfara, huru det såg ut här vid dagsljus,
skyndade vi att få vårt kaffe, och lämnande den lilla
europeiska kolonien, som knappt räknar 300 invånare, styrde vi
kosan inåt de stora palmskogarna, uti hvilka 7 eller 8 stora
byar ligga undangömda, bebodda af öfver 7,000 araber.
Egen var anblicken af dessa skogar, där mellanrummen
mellan palmernas smärta och höga stammar fyllas af
fikon-och granatträdens lummiga grönska, ur hvilken dessa
señares eldröda blommor framlysa. Små bäckar ses öfverallt
plaskande framrinna mellan denna rika vegetation, åt
hvilken de gifva lif. Här och där i skogen förekomma små,
öppna fält, å hvilka säd odlas, hvete och korn, af hvilka
det sist nämnda redan är afmejadt. Inuti skogen slingra
sig gångstigar åt alla håll, ledande till de olika byarna.
Dessa bestå liksom i Egypten af jordhus, i hvilka såväl
folk som deras boskap hafva sin bostad. Dessa jordhus ha
fasta tak, som utgöra den vanliga vistelseorten ej endast
för familjen, utan äfven för deras får och getter m. m.
Också sågo vi alltid fruntimmer, sysselsatta med sina
arbeten, på taken, från hvilka fåren bräkte och hundarna skällde
förtvifladt, då man nalkades. Vi inträngde helt ogeneradt
i åtskilliga af dessa tämligen rökiga, mörka och snuskiga
hus, hvilkas invånare helt lugnt och beskedligt sågo på,
hur vi undersökte deras tillhörigheter; något samtal kunde
tyvärr ej åstadkommas.
Den, som lämnar Algeriet utan att af landet hafva sett
annat än kuststräckan, får ett alldeles oriktigt begrepp om
araberna, och jag kan ej neka, att, så länge jag endast sett
dessa norr om Atlasbergen, hade jag en ganska dålig tanke
om detta folk; de se där med få undantag snuskiga och
smutsiga ut; deras ofta trasiga burnuser (mantlar) göra en
bedröflig effekt, och då man på landet ser dem på deras
magra, eländiga hästar, kan man ej förstå, hvad som
menas med de ofta omtalade arabiska springarne, Förhållan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
