Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Atlantiska oceanens knst ända långt i nordost åt Algeriets
gränstrakter. Om man, såsom händelsen var med mig,
kommer till Marrakesch om vintern, så är utsikten öfver
denna kolossala bergvägg så mycket mer storartad, som
alla toppar och sluttningar långt ned äro täckta med
mäktiga snöfält, men icke med gletscher. Och man njuter denna
vackra utsikt från ett landskap, där allt står i blomning,
där arabernas trädgårdar äro uppfyllda af rosornas och
jasminernas doft samt orangelundarna jämte mogna, gyllene
frukter bära en rikedom af härliga blommor. Och hvilken
motsats, om man jämför denna natur med de människor,
som bo där! Öfverallt, hvarthän man blickar, förfall och
ruiner! Praktfulla moskéer, de fordom rika och mäktiga
sultanernas palats, de arabiska köpmännens eller berömda
lärdas i det inre så konstnärligt smyckade boningshus, —
allt är nu i förfall. Den nuvarande befolkningen, långt
ifrån att uppfinna eller anordna något nytt och icke heller
hågad att tillägna sig den västerländska kulturens
framsteg, är icke ens i stånd att bevara, hvad som finnes, utan
låter i fatalistisk liknöjdhet allt gå sin oundvikliga ruin
till mötes.
Till Marrakesch kan i våra dagar en europé lätt komma;
men resan härifrån åt söder öfver det höga Atlas och
genom Sahara är förbunden med stora och många svårigheter,
och trots många försök hade ingen före mig lyckats att på
denna väg tränga fram tvärs öfver den stora öknen och
uppnå det så mycket efterlängtade Timbuktu.
Jag öfverskred berget i dess västra hälft, hvarest fun*
nos pass af mer än 1,000 m höjd öfver hafvet; de
omgif-vande, af snö täckta topparna uppnå väl mer än 3,000 m höjd.
Berget stiger småningom från norr till söder, men sluttar
därpå från passet Bibauan utomordentligt brant mot söder,
så att passagen med de lastade djuren är mycket kinkig.
Man kan icke nog beundra de lastade mulåsnornas säkerhet.
Den största svårigheten vid färden öfver detta långa
kedje-berg förorsakar dock befolkningen. Ända högt uppe i de
svårtillgängliga, smala tvärdalarna hafva berber slagit sig
ner, hvilka, af araberna undanträngda från de bördiga
Gharb-landskapen, dragit sig undan hit, där de med möda kunna
få jorden att alstra litet korn. Deras hämnd består däri, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
