- Project Runeberg -  Geografiska skildringar för skolan och hemmet / Del 3. Afrika /
107

(1895-1898) [MARC] Author: Isak Fehr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var utan aflopp, men att dess vatten var i stigande, och
stege det blott en meter, skulle det bana sig väg åt väster
genom Lukuga till Lualaba. Detta har också sedan skett,
och sjön hör således till Kongos vattensystem.

I okt. 1876 hade Stanley fört expeditionen genom
Man-jemalandet till Njangve och stod nu vid den
hemlighetsfulla Lualabas strand. Hvad som låg framför honom, kunde
ingen gifva någon upplysning om. Livingstone och
Came-ron hade sett sig nödsakade att här väiida om; icke
engång de arabiska slafjägarne hade vågat sig längre fram,
men för Stanleys ihärdighet veko alla hinder. I förbund
med arabhöfdingen och slafjägaren Tippu-Tip lämnade han
i nov. Njangve och trängde in i de väldiga urskogarna
mot norr. De jättestora trädens kronor voro så tätt
sammanflätade, att det härskade ett ständigt mörker under
dem. Tre meter höga skogssnår och slingerväxter hindrade
marschen. Det droppade från löfverket, och den uppblötta
marken upptrampades till en seg, klibbig och slipprig sörja,
luften var så tryckande, att den minsta ansträngning dref
svetten ut ur alla porer. Men värst af allt var det, att den
talrika befolkningen var i hög grad fientlig mot främlingarna.
Det syntes i sanning vara en dumdristig resa. Tippu-Tip fick
snart nog och ville vända om. »Jag har aldrig förr varit i
denna skog», sade han, »och visste ej, att det fanns sådana
trakter på jorden, men luften dräper mitt folk, och man kan
icke stå ut här — — Detta land är icke skapadt för att
resa i. Det passar bara för otäcka hedningar, apor och
vilda djur. Jag kan icke följa med längre.»

I slutet af dec. 1876 vände Tippu-Tip om med sitt
folk, men Stanley fortsatte resan, ledsagad af sitt eget folk,
146 män och kvinnor. Den människoätande
skogsbefolk-ningens ohyggliga rop: »Kött, kött! Nu få vi mycket kött!»
skrämde honom icke. Han hade fått köpa båtar af
infödingarna, sedan han först tillfogat dem ett grundligt
nederlag, så att de hade fått respekt för honom. I dessa båtar
förde han nu hela expeditionen utför floden. I jan. 1877
upptäcktes det första af de 7 vattenfall, som finnas nästan
under ekvatorn och kallas Stanley-fallen. Först efter 3 veckors
strängt arbete och strider mot de rasande infödingarne
lyckades expeditionen komma förbi vattenfallen. Från Stanley-fallen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:43:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/figeo/3/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free