- Project Runeberg -  Geografiska skildringar för skolan och hemmet / Del 3. Afrika /
111

(1895-1898) [MARC] Author: Isak Fehr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vattenväg kan blifva för samfärdseln, framgår tydligt af
kartan: man slipper att följa Kongos väldiga båge mot norr, i
det man ett stycke norr om Stanley-Pool kan färdas på de
nämnda floderna rakt mot öster fram mot Ekvatorialafrikas
viktigaste handelsplats, Njangve.

En bärarekaravan i nedre Kongo.

Att företaga en resa i Kongo går ej lika lätt som i
Europa. Där måste man taga med sig kokkärl, mat,
bytesvaror, medicin, tält, säng, reservkläder och reservskodon
samt en massa småsaker. För att transportera allt detta
användas svarta bärare. På sina hårda skallar frakta dessa
den resandes effekter, hvilka dock måste vara afvägda i
bördor, ej öfverskridande 30 kg i vikt. Hvarje hvit man
be-höfver 5—10 dylika bärare. Äfven all transport af
handelsvaror måste, där den ej kan verkställas med båtar i
segelbart vatten, ske med bärarekaravaner, och den hvite, som
reser i dessa trakter, måste dagar och veckor, ja, hela
månader färdas till fots. Klimatets ohälsosamhet tillåter
nämligen hvarken hästar, oxar eller andra transportdjur att
trif-vas i Kongo; de få mulåsnor från Kanari-öarna eller
ridoxar från södra Afrika, som man stundom finner, föra en
tynande och kort tillvaro.

Vår karavan utgjordes af ett femtiotal sansibariter,
ka-bindas och krumän samt af oss hvita med våra »boys» eller
uppassare I spetsen marscherar en infödd vägvisare, där
sådan kan erhållas. För att uppmuntra honom och betaga
honom fruktan sättes en fana i hans hand, eller anförtros
honom ett gevär eller något dylikt. Det oaktadt kastar
han ofta en skygg och misstänksam blick bakom sig på
den långa rad af okända främlingar, som följa hans spår;
men hoppet om några vackra röda dukar eller några
gnistrande pärlhalsband, med hvilka han kan tjusa de svarta
skönheterna i sin by, gifver honom mod, och han går, så
länge han ej har fiender att frukta bland de infödda. Snart,
ofta efter endast några timmars marsch, inkomma vi
emellertid på områden, som tillhöra fiender till hans stam, och
intet kan då förmå honom att taga ett steg vidare. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:43:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/figeo/3/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free