Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sågo vi så stora berg, som vi aldrig förr skådat. Därpå
kommo vi till en Njansa (d. v. s. sjö, Röda hafvet) och
fördes på ett skepp. O, min härskare, ett skepp är mycket
stort, så stort som ett berg. Därpå kommo vi till den
turkiska konungens hufvudstad (Kairo), men här märkte vi,
att icke turkarna, utan bazungu (européerna) behärskade
landet; turkarna äga alls ingen makt.
Därpå kommo vi till en annan Njansa (Medelhafvet).
Vi seglade vidare, tills vi kommo till en ö (Malta), hvilken,
göm man sade oss, tillhör drottningen (af England), så att
vi voro öfvertygade, att drottningen bodde där och att vi
voro vid målet för vår resa. Men nej; vi foro vidare och
trodde redan, att vi aldrig skulle komma till målet, emedan
man sade oss, att vi ännu icke tillryggalagt halfva vägen.
Därpå kommo vi till ett land, som tillhör bazungu, men
folket såg ut som araber (Algeriet). Därefter kommo vi till
en hög ö, som tillhörde bazungu, men ej drottningen
(Lissabon?). Detta inträffade på den tredje njansa (Atlantiska
hafvet). Därpå reste vi åter många dagar, tills vi kommo
till ‘England. O, hvilken mängd af stora skepp vi där
skådade (Thames’ mynning?)! Deras master kunde förleda oss
att tro, att det var en skog, hvars träd växte på vattnet.
När vi foro uppför floden, stego skeppskaptenerna upp på
masternas toppar och ropade: »Vaganda (Ugandas
inbyggare) komma; gör plats för Vaganda!» Och alla skeppen
veko undan, så att vi kunde komma fram. (Förmodligen
kunde sändebuden icke motstå frestelsen att inflicka en
sådan berättelse för att smickra Mtesas fåfänga.)
Nu kommo vi till London. Hästar finnes det så många
i London, att man icke en gång kan räkna dem. Och
husen, de byggas af sten. O, min härskare, praktfullt,
praktfullt! Man bygger två långa väggar af sten (fasaderna mot
gatan), mycket långa, så långt man kan se, och innanför
väggen ligger huset. Allt är blott ett hus, men afdeladt,
så att en massa folk kan bo däri. Ingen kan räkna, huru
många männikor bo i ett hus (hela ena sidan af gatan).
O, London är en oerhördt stor plats, ingenting annat än hus.
Därpå gingo vi till ett ställe, där en stor höfding
(öf-verste | Grant eller kanske lord Northbrook, då president i
det geografiska sällskapet) kom oss till mötes, hvilken upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
