Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarje dag från klockan 6 på morgonen till 4 på
eftermiddagen, då vi måste göra uppehåll för natten. Det första,
som företages, då kanoterna kommit i land, är, att roddarne
bege sig af till de af infödingarna öfvergifna
bananplanteringarna för att där uppsöka bananer till föda. De få ofta
gå långt och ej sällan utan önskadt resultat. Infödingarna,
som genom trummande längä floden fått underrättelse om
vår ankomst, hafva i förväg skurit bort alla bananknippen
och ligga själfva på lur med sina förgiftade pilar för att
döda eller fånga och uppäta tjufvarna. En annan del af
mitt folk, nämligen slafvar, kvinnor och barn samt mina
»boys» (betjäntgossar), rusa genast upp på stranden och in
i skogen för att söka upp ved. Därefter tältas och kokes.
Min mat gjordes först i ordning. Inom en timme är den
enkla anrättningen färdig och uppäten. Därefter satt jag vid
en kopp kaffe utan socker och grädde, med pipan i munnen
vid elden och såg på folket. Karlarna röja undan snåren
och gräset. Andra förfärdiga af grenar och palmblad eller
stora löfruskor provisoriska hyddor, som gifva skydd mot
daggen och det värsta af regnet. Kvinnorna koka ris och
stöta gräs och bananer i stora trämortlar. När maten är
färdig, tvättas högra handen. Männen utom de lägsta
slaf-varna sätta sig i ring på en matta med risfatet i midten.
Hvar och en kör fingrarna i fatet, hvarvid han frammumlar
några ord, som betyda: »Gud gifver oss detta goda».
Därefter formas en boll af ris, som sedan med tre fingrar
försiktigt införes i den vidöppna munnen. Den obetydliga
anrättningen är snart inmundigad, ehuru detta är det enda
målet på dagen, och fingrar samt mun sköljas. Därefter
utbreda de fromma sina ovala bönemattor, och den
egendomliga ceremoniösa arab-bönen genomgås från början till
slut. Är det månsken, och man sitter på den höga
strandbanken samt ser Kongos silfverb vita vatten där nere mellan
palmerna och pisangträden på strandsluttningen, så glömmer
man för ögonblicket alla försakelser och lidanden. De svarte
männen förefalla mindre underlägsna. Man ser med intresse
deras uttrycksfulla och lifliga gester, och snart är man ej
längre ensam. Den hvite mannen gör sig till medelpunkt
i ett lifligt sällskap af lyssnande och berättande vildar. Snart
börjar dock daggen väta ner filten för mycket, man säger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
