Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det engelska inflytandet i dessa trakter befästas och utvidgas
långt åt norr. Jag befor sjön med den gamla, redan ganska
utslitna »Ilala», hvilken var den första ångbåt, som plöjde
den väldiga vattenmassan i denna sjö. Jag gladde mig åt
att få se denna stora station, att besöka dess missionärer,
om hvilka jag hört så mycket talas. Men hvad såg jag,
då vi närmade oss platsen? Mitt intryck återgifves bäst
genom följande skildring af den framstående engelske
forskaren Drummondy hvilken kort efter mig besökte detta ställe:
»En härlig sommarmorgon lopp »Hala» in i Njassa; ännu
några timmar, och vi lågo för ankar i den lilla hamnen vid
Livingstonia. Aldrig skall jag förgäta det intryck, som
denna berömda missionsstation gjorde på mig. Härliga,
ända till toppen skogbevuxna granitberg bildade bakgrunden,
och på den silfverhvita sanden vid stranden af en liten
bukt stodo några prydliga, hvita hus. En gångstig, som
slingrade sig fram genom en trädgård, förde ditfram; jag
gick in i det största huset, den ledande missionärens
bostad. Allt var i bästa ordning; engelskt husgeråd, en låda
medicin, fat och koppar i skåpen, böcker lågo här och där.
Men missionären fann jag icke. Jag gick in i nästa hus,
det var skolan; bänkarna funnos där och svarta taflan, men
inga barn och ingen lärare. Jag gick vidare in i nästa hus,
det var smedjan, städ och verktyg funnos där, men ingen
smed. Och så vidare allt i bästa ordning, allt tomt. Då
träffade jag en inföding, han förde mig afsides in i skogen;
här under mimosorna, vid foten af en väldig klippa lågo
fyra eller fem grafhögar. Där voro missionärerna!»
Man kan knappt fatta, att klimatfebern uppträder så
förhärjande på denna förtjusande plats, så högt öfver hafvet,
utan mangroveträsk, utan egentlig urskog! Orten måste
öfvergifvas, de få kvarlefvande, förstärkta med nya
utskickade, vände sig längre norrut och grundade under otaliga
mödor nya anstalter. På sjöns föga inbjudande västra strand
uppstodo vid orten Bandave nya hyddor och hus; européer
och svarta knåda gemensamt strandens svarta slam till
väldiga tegel och lägga det ena på det andra. Sålunda
bildas murar; en svag träresning, täckt med mattor, tjänar
till tak, och det nya huset är färdigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
