Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gången hade man utrustat 3 fartyg, som förde 140 män.
Man upptäckte tre kuststräckor, Helluland (stenlandet),
Mark-land (skogslandet) och Vinland (vinlandet). Därmed menas
sannolikt kusterna af Labrador, New Foundland och Nya
Skottland. Ty Helluland skildras af nordmännen som ett
rått, med stora klippblock öfversådt, ogästvänligt land,
hvar-vid hvarken nämnes något om växtlighet eller om
människoboningar; men man träffade många polarräfvar, hvilka
djur än i dag finnas där. De nu sparsamt förekommande
eskimåkolonierna vid denna kalla klippku^fc funnos troligen
ännu icke till på nordmännens tid. Härifrån gick enligt
den äldsta och trovärdigaste berättelsen färden åt söder
och sydost utefter New Foundlands kust. De med barrträd
och björkar betäckta kustbergen, de många, täta
busksnåren kunde de sjömän, som kommo från den kala norden,
rätt väl nämna »skog». Utom många hjortar påträffade
upptäckarne äfven en björn. Vidare gick färden till
sydväst, och så kommo nordmännen till Kap Breton. Härifrån
foro de vidare åt söder utefter den östra kustens sandiga
strand till de trakter, där kusten blir klippig och bildar en
rad af fjordar. Här beslöt man att öfvervintra vid en bukt,
som man kallade Straumsfjord, sedan man genom utskickade
män, som kommo tillbaka med vindrufvor, hade öfvertygat
sig, att man verkligen befunne sig i ett vinland. Längre åt
söder träffade man vid en flodmynning »själfsådt hvete»,
d. v. s. vildt ris (Zizania aquatica), och längre ‘upp i
landet fann man åter vildt vin. Här närmade sig till
främlingarna infödingarna, indianska jägarstammar, som af dem
kallades skrälingar, och här utvecklade sig äfven för en kort
tid en liten byteshandel, tills främlingarna med våld
för-drefvos af skrälingarna. Nordmännens järnvapen förmådde
icke hindra denna utgång. De drogo sig då tillbaka till
Straumsfjord samt undersökte landet åt norr och väster.
Äfven den nästa vintern (1005 —1006) stannade nybyggarne
vid Straumsfjord utan att ofredas af infödingarna. Men
när stridigheter uppstodo mellan dem själfva, så uppgaf
anföraren sin plan på en stadigvarande bosättning, och
återfärden till Grönland företogs på sommaren 1006. Några
ytterligare kolonisationsförsök i Vinland gjordes sannolikt
ej. I början af 1100-talet, då Grönland fått sin egen bi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
