Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hittills höll man fast vid den öfvertygelsen, att allt
hvad man sett i den nya världen hörde till Asien,
åtminstone i vidsträcktare mening, i det att man förutsatte för
de, stora landen en fastlandsförbindelse och för öarna
grannskapet till Asien. Men att Amerika var en världsdel för sig,
det begynte man för Sydamerika tydligt inse med året 1513.
Den upptäckt, hvilken medförde det^ta beriktigande af de
geografiska åsikterna, var finnandet af ett nytt världshaf i
Mellanamerikas rygg. Balböa, som gjort sig till herre öfver
den spanska kolonien på det nuvarande Columbias nordvästra
kust, beslöt att företaga ett tåg inåt de bergiga
skogstrakterna, emedan underrättelsen om ett stort haf på andra
sidan skogshöjden kommit till hans öron och äfven
berättelser om stora skatter af pärlor och guld. Med 190
spanjorer och 600 indianska bärare bröt han upp den 1 sept.
1513 och marscherade utefter kusten till det smalaste
stället af näset, ett bevis, att han måste varit noga
underrättad om afståndet från det sydliga hafvet, hvilket här är
endast 70 km aflägset. Genom den täta urskogen, genom
hvilken man lättast kunde bana sig väg utefter
flodbäddarna, tågade han 24 dagar, innan han uppnådde kammen
af det här blott 700 till 1,000 m höga berget. Söderut
mot det andra ännu obekanta hafvet var skogen till följd
af den ringare nederbörden glesare och lämnade plats åt
savanner och parkliknande lundar. Här var det som Balböa
genom sin indianske förare erhöll den underrättelsen, att
han på den närmaste höjden kunde se hafvet, som han
sökte. Han lät sin skara göra halt och gick ensam förut;
han ville först och ensam njuta hafvets fröjdande anblick.
Han knäböjde här och tackade Gud, att han bevisat honom,
en man af låg börd, den stora nåden, att först skåda det
stora hafvet. Därpå lät han sina kamrater komma, och nu
gick tåget under afsjungande af Te deum (O Gud, vi lofva
dig) neråt till stranden. Ändtligen den 29 sept. stod han
vid hafvet, hvilket han kallade Söderhafvet, emedan han
såg det utbreda sin omätliga yta åt söder. Rustad med
svärd och sköld gick han ut i vattnet ända till knäna och
högt ropande alla de kringstående till vittnen, tog han
härmed för Spaniens räkning högtidligen i besittning detta haf
och alla dess kuster och ut fäste sig att med vapen försvara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
