Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trådda af människofot, och här finnas äfven ofantliga lager
af stenkol, järn och koppar. Men landets oländighet och
klimatets råhet ha hittills hindrat rikedomarnas
tillvaratagande. Kanhända skola de nn upptäckta guldlagren
befrämja landets bebyggande.
Den guldrikaste trakten ligger i höga norden nästan
omedelbart under polkretsen. Där se vi jättefloden Yukon,
som från öster till väster genomströmmar Alaska och
utflyter i Berings haf. Under 65° n. br. och vid 140° v. 1.
förenar sig med Yukon en mindre flod, Klondyke. Här
vid denna flod var det, som man i maj 1897 först
anträffade guld i riklig mängd, under det att redan för 17 år
tillbaka guld i mindre mängd anträffats vid några andra
af Yukonflodens tillflöden. Och snart därefter upptäckte
man, att guld fanns äfven längre åt väster, närmare kusten,
på ett tämligen vidsträckt område på båda sidor om
Yukon-floden.
Men hur komma till detta Dorado (guldland)? En väg
synes vara enkel och praktisk. Man far in i Beringshaf till
Yukonströmmens mynning och därifrån uppför floden ända
till guldområdet; men denna färd uppför floden är omkring
230 mil. En annan väg leder söderifrån öfver den 1111
mycket besökta hamnplatsen Juneau (n. n. o. om Sitka i Alaskas
sydvästliga kustområde). Denna senare väg och det nya
guldlandet skildrar en tysk i ett bref på följande sätt:
Dawson- City 15 juni 1897.
I april 1894 utförde jag ändtligen min plan att
be-gifva mig till guldmindistriktet vid öfre Yukon. Från
Juneau far man mycket behagligt genom den 12 mil långa
Lynnkanalen (en smal fjord, som intränger i rakt nordlig
riktning i södra Alaska) och äfven de två milen till Dyea
tillryggalägger man med stor lätthet; men så kommer det
svåraste. Chilkootpasset, det vill säga vägen öfver berget
från Dyea till Lindemannsjön, är visserligen bara 4 mil
långt, men det är en förfärlig passage. Min packning
vägde 140 kilogram, hvilken tre indianer buro åt mig för 50
dollars (187 kronor). Vi behöfde två dygn och kommo
först sent på den andra aftonen dödströtta till värdshuset
vid sjön. Vägen uppför berget är så brant som möjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
