Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af alla dessa maskiner besörjes skörden af några få tusen
man på mindre än en månad.
Hvetet sås i midten af maj och kommer hastigt upp,
men skördas icke förrän i slutet af augusti, då det är
meterhögt. Axen äro svagt utvecklade och spetsiga.
Afmej-ningen på de stora farmerna begynner tidigt, men afslutas
dock sent; den först inhöstade säden måste därför
eftermogna i kärfvarna. Skörden sker naturligtvis med
själf-bindare, som icke blott binda kärfvarna med segelgarn, utan
också samla ihop fem till sex kärfvar på samma plats. Det
är en ståtlig syn att se 50 till 60 själfbindare arbeta i en
sned rad. På många ställen gör man sig icke besvär med
att meja fältet, utan nöjer sig med att till v ara taga axen.
Detta sker genom de så kallade »headers», som af klippa
axen och ett kort stycke af strået. Ett kringrullande
tygstycke för axen öfver i en vagn under detta. Dessa
»headers», som för hvart hvarf af skär ett stycke af nära 2 m,
skjutas fram af mulåsnor. Tröskningen vidtager genast.
Den sker med ångkraft och erbjuder en utomordentligt
liflig bild. Lokomobilerna eldas med halm, men knappast
är tröskningen öfver, förrän man sticker eld på
halmstackarna, och väldiga eldpelare höja sig mot himlen. Halm
och agnar äro lika värdelösa i Dakota som i Nebraska. Den
friska, kraftiga jorden behöfver ingen gödning.
Farmare, som drifva hveteodlingen i stort, sända
naturligtvis sitt hvete direkt till Buffalo eller åtminstone till
kvarnarna i Minneapolis. De mindre jordbrukarne föra säden
till en af de många elevatorer (magasin med hiss), som ligga
vid hvarje järnvägsstation i Nord-Dakota. Hvetet lämnas
här till försäljning eller blott till förvaring. I senare fallet
får farmaren ett intyg, att han lämnat så och så många
tunnor af angifven beskaffenhet, och i handel och vandel
begagnas detta intyg som papperspengar. Önskar farmaren få
tillbaka sin säd, mottager han samma antal tunnor, som han
aflämnat, icke samma hvete, men hvete af samma
beskaffenhet.
Egendomligt för Amerika är det, att en farmare
mycket väl kan sköta sitt landtbruk utan att äga hvarken
dragare eller plog. Det finnes nämligen bolag, som efter en
bestämd taxa åtaga sig både plöjning, afmejning och trösk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
