Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
refflad pelare med lika stela, lodrätt uppstigande grenar.
Vid sidan af kaktusväxten spelar det så kallade
mesquite-trädet af ärtväxternas familj en mycket stor roll i norra
Mexiko, där det utbreder sig i vidsträckta snår; dess sega,
hårda, röda ved är dessa trakters viktigaste, ja, nästan enda
bränsle; de saftiga skidorna åter, som till smaken påminna
om äpplen, lämna högslätternas djur och människor en stor
del af deras föda. Karakteristisk för snårbildningen är äfven
en mycket egendomlig mexikansk växt, hvilken icke som
kaktus odlas i våra boningsrum, men är en vanlig
prydnadsväxt i europeiska växthus och så väl trifts i södra
Europa, att den där växer vildt; vi mena agaven
(amerikansk aloe), som länge har varit en af de viktigaste
kulturväxterna i Mexiko. Öfver agaven med dess täta knippe af
alnslånga, armtjocka och i kanten taggiga blad höjer sig på
många ställen liljeträdet (Yucca); också detta förefaller oss
så främmande och kallt och har intet gemensamt med vårt
hemlands träd; det har nämligen inga egentliga grenar,
utan stammen delar sig högt opp i några få tjocka armar,
som i spetsarne bära hvar sin knippa af bajonettformade blad.
Efter hand som vi på vår järnvägsfärd, under hvilken
vi blott ett par gånger stanna vid små stationer, försedda
med hela vapensamlingar till värn mot öfverfall, närma oss
Chihuåhua, förändras växtvärlden något, så till vida som
kaktusöknen här och där viker undan för ett jämnt prärieland
med lågt, gråaktigt gräs. Efter att så länge hafva stått
under inverkan af kaktusslätternas nedtryckande, döda
stelhet, blir sinnet på nytt lätt, och bröstet andas åter fritt,
när lifvet ändtligen vaknar rundt omkring oss; ty det är
verkligen lif på grässtäppen, den må vara hur torr och
förbränd som helst; man får här se hjordar på flera tusen
nötkreatur beta helt fredligt bland präriens antiloper.
Herdar vakta boskapen, men dessa äro icke som ofta i
andra länder barbenta, trasiga och smutsiga varelser; nej,
norra Mexikos herdar äro på samma gång soldater, ståtliga
gestalter till häst, klädda i läder jacka med silfverknappar
och läderbyxor, med hufvudet täckt af den stora,
bred-brättade mexikanska hatten (sombrero), med sabel vid sidan,
pistoler i bältet och karbinen i handen. På sadelknappen
hänger den oumbärliga lasson, som de begagna med så för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
