Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
maste vända om; en senare af Cortez utsänd expedition
nådde däremot verkligen toppen. Indianska sägner omgåfvo
Popoeatepetl med hemlighetsfulla fasor; berget betraktades
som en gud, och dess granne, vulkanen Iztaccihuatl, ansågs
som gudens gemål, hvilket också antydes i namnet, som
lär betyda »den hvita frun».
I samma bergskedja, som krönes af de två nyssnämnda
bergen, ligger en tredje mycket lägre, blott 1,300 m hög
vulkan, Jorullo, som genom Humboldts beskrifning blifvit
ett af jordens mest berömda eldsprutande berg. Jorullo
uppstod först år 1759 midt bland odlade fält, under hvilka
man i flera månader hört rullande tordön. Jorullo, säger
traditionen, hvilken låter som en legend, framkom på en enda
natt, natten mellan den 28 och 29 september; den föregående
dagen såg man ett slättland, där sockerrör och
indigoplan-tor vaggade för vinden; nästa morgon stodo på samma
fläck sex höga vulkankäglor, som väckte en mållös förfäran
hos de till de kringliggande bergen flyktande bönderna,
Berättelsen om Jorullos sa plötsliga tillkomst stämmer icke
med den moderna uppfattningen af vulkanernas bildning;
men indianerna ha dock ännu barnsligare saker att berätta
därom. De tro nämligen, att Jorullo har uppstått som ett
slags straff från himlen: det var några kapucinermunkar, som
på sin vandring kommo till en hacienda (herregård) och bådo
om härberge; men ägaren tog icke emot dem och behandlade
dem vanvördigt; då munkarne gingo sin väg, bådo de, att
lågorna måtte förstöra den fruktbara slätten; och det skedde.
Jorullo består af sex käglor, som höja sig öfver en
gemensam, svagt stigande yta, samt är tätt öfversållad med
låga kägelformiga askhögar, från hvilka förr strålar af varmt
vatten uppkastades, medan de nu nästan alla äro i hvila. De
sex hufvudkratrarna hvila sedan år 1860 eller hafva blott
mycket lätta utbrott, pa sin höjd uppstiga svaga, knappast
synliga ångor. I motsats härtill sjuder vulkanen Colima,
som ligger längre åt väster, oafbrutet och har på senaste
tiden, exempelvis 1872, 73 och 85, haft verkliga utbrott,
vid hvilka dess sidokratrar, »Colimas söner», hafva utgjutit
lava. Äfven från Ceboruco ännu närmare Stilla hafvet
uppstiga oupphörligt vattenånga och gasarter allt sedan dess
väldiga utbrott år 1870.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
