Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cien 3 mil i sydost vid Magdalena anlagda staden Barranquilla,
som man kommer till på 45 minuter; biljetten kostar omkr. 20
kronor — man åker icke för ro skull på järnväg i Sydamerika.
Vägen går genom ett alldeles flackt land, som knappast
höjer sig öfver hafsytan, vi fara nämligen genom
Magda-lenaflodens delta; ängar med boskapshjordar, ett och annat
träd eller trädgrupper omgifva järnvägslinien; vid flodbädden
ser man mangrovesnår, som finnas öfverallt vid tropiska
kuster, hvilka äro utsatta för ebb och flod. Baranquillas
bangård ligger, såsom ofta är förhållandet i det spanska
Amerika, ett par km utanför staden, hvars breda, raka,
sandade gator snarare kunde kallas landsvägar. 1 det bästa
hotellet kan man mot rundlig betalning få en tarflig kost
och bostad. Då husen äro låga, utbreder staden sig trots
sitt ringa invånareantal (20 t.) öfver en stor yta. Om man
bortser från Panamá, som endast har genomfartshandel, är
Barranquilla den viktigaste handelsplatsen på Columbias kust;
af stadens handelshus höra tyska firmor till de förnämsta.
Barranquillas betydelse beror på dess läge vid mynningen
af Magdalenafloden, som sätter de tätast befolkade
landskapen i Columbia i den bekvämaste förbindelse med hafvet.
Columbias utförsel, som alltså till största delen går
öfver Barranquilla, består af metaller, isynnerhet guld
(Columbia intar det fjärde rummet bland jordens guldland), kaffe,
kakao, tobak, hudar och kautschuk. Värdet af utförseln är
jämförligt med Venezuelas (omkr. 70 mill. kr. årligen). —
Förbindelsen mellan staden och det inre landet uppehålles
genom ett 20-tal flodångare; år 1882 gick hvar tredje dag
en flodångare uppför floden. Befälet ombord brukar vara
européer eller halfeuropéer, manskapet en samling pladdrande,
skrattande och grälande negrer och zamboer. Tre eller fyra
gånger om dagen lägger ångaren i land för att intaga ved
för maskinen ; ty alla Magdalenaångare eldas med ved. De
som bo i hyddorna vid flodbrädden göra sig en inkomst af
att förse ångarn e med bränsle.
Magdalenafloden hör ej till Sydamerikas jättefloder.
Dess källor ligga under 2° n. br., dess mynning under 11°,
dess längd, som man ej fullt noga känner, torde vara jämförlig
med Rhens. Den första dagsresan uppför floden för oss
genom ett flackt savannlandskap, där små hyddor, omgifna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
