Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bergskedja, Sierra Nevada de Santa Marta. Det är en fritt
liggande bergsgrupp, som uppstiger nästan omedelbart från
kusten och hvars snötäckta topp lyser långt ut på hafvet
och förtäljer för främlingen, att man också kan få se snö
i det heta bältet; den är blott förvisad till en större höjd
öfver hafvets yta än i var världsdel. Berget reser sig som
en ö i det kringliggande sumpiga låglandet, och det var
verkligen i en tidigare period skildt från fasta landet genom
ett sund, som under tidernas lopp blifvit förvandladt till
ett deltaland.
Vid soluppgången, innan skyar och solrök ha insvept
de höga spetsarna, ser man från hafvet tydligt de täta
skogarna vid Sierra Nevadas fot, däröfver i blånande dager
de branta, farade bergsidorna, i bakgrunden de snötäckta
topparna, som i solbelysningen få ett starkt rosenrödt
skimmer. På södra sidan, dit passaden icke bringar nederbörd, har
bergsgruppen nakna, ofruktbara sluttningar, hvilka med sina
mångfärgade stenarter stråla i solen, som om hela berget stod
i lågor. Den hemska prägel, som Sierra Nevada har, då man
ser det från landsidan, har varit en väsentlig orsak därtill,
att man hallit sig undan från denna trakt, hvars snötoppar
hade väckt mången sjöfarares beundran; först år 1891 blef
dess högsta topp bestigen; den når åtminstone 5,000 m
höjd; 300 m under den högsta spetsen begynner den
eviga snön.
Under färden uppför Magdalena se vi efter ett par
dagars förlopp gräslandet vika för urskogen. Den utmärker
sig icke sa mycket för trädens höjd som genom en oändlig
mångfald af arter. Barrträd saknas alldeles i låglandet,
löf-träden ha smärta stammar, som först högt upp utsända
sina grenar. Palmerna äro i allmänhet ej så höga som
skogens andra träd. Buskar och örter, så många som
marken kan rymma, spira upp mellan de höga stammarnay
kring hvilka parasiter och slingerväxter hopa sig. Sedd
fran floden bildar en sådan skog öfverallt en mur af grönt
längs stränderna, i dunklet bakom den gröna muren dölja
sig skogens djur; man ser blott sällan puman och jaguaren,
som ännu halla till i dessa skogar, till och med aporna
komma ej ofta fram, ty ångfartygens buller har skrämt
dem bort till skogens inre; däremot ser man många pape-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
