Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pichincha betyder »det kokande berget»; det fick detta
namn på den tiden, då det ännu var i full verksamhet;
men sedan år 1660 har blott aska och rök uppstigit ur
dess 600 m djupa krater, och Quito hvilar tryggt och lugnt
vid den slumrande jättens sida.
I Quito-bäckenets östra gränskedja resa sig några
väldiga toppar. Sex mil sydost om hufvudstaden reser sig
vulkanen Antisana (5,756 m) med evig snö på sin hjässa.
Dess krater liknar en lång dalgång, i hvilken en väldig,
kaskadlik gletscher sträcker sig 1,500 m djupt. Antisana
sänder alltjämt svafvelångor upp i luften, men är nu ej på
långt när så farligt som fordom, då lavaströmmar på ett par
mils längd trängde utför bergets sidor. Men ingen punkt i
Quitos omnejd kan i ryktbarhet mäta sig med Cotopaxi; det
är för Quito hvad Popocatepetl är för Mexiko. Dess form
är sedan länge berömd som den renaste utbildningen af en
vulkanisk kägla, »den är liksom svarfvad», sade de spanska
kreolerna till Humboldt; dess höjd (5,943 m) gör det till
jordens högsta verksamma vulkan, dess 2,000 m höga snömantel
till en af dess skönaste. Ehuru väl Cotopaxis krater är
jämförelsevis liten, hafva dess utbrott dock ofta anställt
oer-hördt stora förödelser. Man har berättelser om ett utbrott
under 1400-talet; det nästföljande synes hafva räckt från
1532 till 1534; under 1600-talet var berget lugnt, men 1742
inträffade det förfärliga utbrott, under hvilket de största
olyckorna föranleddes genom snömassornas plötsliga
smältande. Vid midten af 1700-talet var berget flera gånger i
raseri, senaste gången år 1768 så våldsamt, att dånet
hördes ända till Honda i Columbia. ’Därefter var vulkanen
lugn till 1803; i januari detta år försvann plötsligen under
en natt den tjocka snömanteln på sluttningarna, och bergets
gråsvarta kropp stod naken för den förfärade omgifningen&
ögon; i mörkröd glöd sprutade slaggregnets eldpelare upp
till väldig höjd. Humboldt hade den lyckan att få se
detta utbrott.
År 1877 den 27 juni är dagen för den senaste berömda
händelsen i Cotopaxis häfder. Utbrottet kunde förutses den
föregående dagen; ty en ofantlig pelare af svart aska steg
då 6,000 m lodrätt upp Öfver det rytande bergets topp; på
denna höjd liksom bröts den af och fördes af östanvinden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
