Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke sa litet i Quitos väderlek, som påminner om vår april.
Men hur är det möjligt, att tropiska frukter kunna mogna
i ett sadant klimat? Därtill bidraga hvarjehanda
förhållanden. Man får icke glömma, att Quitos luft, som är
mycket tunn, lätt låter värmen utstråla från jorden; på den
grund är natten häruppe kall, och det är nattluftens låga
temperatur, som trycker ned medelvärmen så lågt som till
12 13 grader; dagtemperaturen är naturligtvis ansenligt
högre. Därtill kommer insolationen (solens direkta
bestrålning). Är luftens värme i Quito mindre än i lägre trakter
under samma breddgrad, så är insolationen däremot större;
ty är himlen icke molnhöljd, träffa solstrålarna alla fasta
kroppar med en i låglandet alldeles okänd bländande kraft.
Luftens ringa täthet later solljuset nå jorden, utan att det
förlorar mycket i styrka. Man är färdig att försmälta, när
man en solskensdag på sommaren färdas öfver Quitos öppna
högslätt; det är solstrålarna, som värma så starkt. Komma
vi fran solskenet in i skuggan, känna vi rysningar genom
kroppen. Luften är alltså i sig själf kylig; den är för tunn
för att kunna hålla kvar mycket af den utstrålade
jordvärmen, och solljuset strålar genom atmosfären, så godt som
utan att gifva den någon värme.
Öfver Quitos höjder sväfvar kondoren. Denna stora
roffågel hör lika oundgängligt med till en bild af Anderna,
om den skall kunna framkalla den rätta stämningen, som
strutsen och kamelkaravanen äro nödvändiga för det
afrikanska ökenlandskapet. Kondoren finnes från Panamá till
Eldslandet. Blott i den höga, tunna luften tyckes den
andas fritt, under 2,400 m träffas den sällan, föres den i
bur ned till kusten, dör den vanligen på färden. Ett icke
mindre betecknande djur för Cordillererna är laman, men
den lefver blott i det södra Ecuador; det är isynnerhet i
Perús och Bolivias bergstrakter, som den ersätter både
kamel och får. Som lastdjur uttränges laman för öfrigt
mer och mer af mulåsnan; men i den gamla indiantiden
kunde man omöjligt undvara den.
Öfverallt i det tropiska Amerika är det högslätten mellan
Andernas kedjor, som bjuder människorna de gynnsammaste
lifsvillkoren: i Ecuador är också högslätten landets egentliga
kärna, hvarför hufvudstaden Quito här fått sin plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
