Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring sig blott skogarnes mörka linje, under sig det gula
vattnet, öfver sig den molntäckta himmelen. Intresset
förminskas dock hastigt. Enskildheterna i taflan kunna ej
uppfattas. Man roar sig med att se på simmande gräsöar eller
väldiga trädstammar, som strömmen skurit bort från
strandbrädden, och som nu drifva ned för floden. Om dagen kan
man styra förbi dem, men om natten händer det ofta, att
ångaren stöter på en sådan skogsjätte, och då knakar det i
hela fartyget, som om det skulle krossas.
Här lefver en art af de märkvärdiga sjö-korna eller
lamantinerna. Dessa äro liksom hvalarna däggdjur, hvilka
på ett synnerligen fullkomligt sätt afpassat sig till lifvet i
vattnet: deras kropp är spolformig med en vågrät, bred stjärt,
framlemmarna likna breda, ovala åror, baklemmar saknas;
hufvudet är stort med bred, trubbig nos; den tjocka huden,
som på ryggen är mörkt gråblå, på buksidan ljusare, är
ytterst svagt hårbeklädd. De kunna blifva ända till 3 m
långa. Lamantinerna äro slöa, fredliga och fullkomligt ofarliga
varelser, som uteslutande lifnära sig af vattenväxter. Både
deras kött och fett tycka infödingarna mycket om.
Lamantinerna blifva ett lätt byte för dessas harpuner, när de råkat
komma på grundt vatten.
Det är de roligaste stunderna om bord, när ångaren
glider tätt invid land, ofta så nära, att trädens grenar stryka
mot fartygets sida. Då kan man lätt få skjuta en högbent,
hvit häger eller en flock bjärt gröna papegojor, hvilka suttit
och pratat i munnen på hvarandra, så att de icke hört
ångarens plask i vattnet.
Aldrig tröttnade jag att beundra urskogarnas
mångfaldiga skiftningar. Tätt inpa hvarandra stå de smärta
palmerna, cederträden med breda kronor, kautschukträden med
silfvergrå, släta stammar, jätteträd och dvärgträd,
hundraåriga, tornhöga stammar och trådfina slingerväxter, lianer
och orchidéer, allt hoptofvadt och sammanväxt till en
ogenomtränglig mur. Skall man fram genom en sådan urskog,
måste det ske med sabelknifven, »manchetta», i handen,
steg för steg måste man hugga sig fram, fälla träd, röja
snår, bana sig väg med kompassen i hand, ty solens strålar
tränga aldrig ned.
En af mina reskamrater berättade för mig om en åtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
