Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fartyg och segelskutor, trängas med hvarandra, och som i
lif och rörelse täflar med Europas förnämsta sjöstäder.
Ofantliga summor, hittills minst 200 millioner kronor, ha
under de senaste åren nedlagts på denna hamnanläggning,
som likväl till följd af det grunda farvattnet och äfven det
trånga, besvärliga inloppet i hamnbassängerna aldrig kan
blifva en fullgod oceanhamn. Af de stora oceanpostlinierna
sända blott få sina ångare hit, och äfven dessa torde snart
nödgas upphöra därmed, om de i fartygens storlek vilja
täfla med de andra.
Emellertid är skillnaden ofantlig, mot hvad det här var
ännu för ett årtionde sedan. Då landade båten midt i
floden, så långt borta att staden ännu ej syntes, och där
fick man stiga ned i små flodfartyg, som i sin ordning
lämnade af passagerarne till roddbåtar. Men ej ens dessa
kunde uppnå stranden, utan passagerare och saker sattes
på kärror med höga hjul, och genom det leriga, grunda
strandvattnet fördes man så ändtligen i land.
Staden med sina närmaste förstäder har enligt senaste
folkräkning omkring 650,000 invånare och är sålunda den
största på det södra halfklotet, då Rio de Janeiro för visso
ej uppnår denna siffra. Äfven i förhållande till denna stora
folkmängd har staden en ofantlig utsträckning.
Hufvud-gatan Rivadavia fortgår från öster till väster i en rak linie
öfver en svensk mil, och längdutsträckningen i andra
riktningen utefter floden är, om förstäderna inberäknas, nästan
dubbelt så stor. Detta förhållande beror mest på
byggnadssättet, i det argentinarne älska att bo i envåningshus, som
med en kort fasad åt gatan sträcka sig långt inåt
kvarterens midt. Genom en öfvertäckt portgång, tillsluten med
en gallerport, kommer man in på gården, »el patio», en
rektangulär öppen plats* bevuxen med mer eller mindre
välskötta blommor. Rundt kring denna ligga
boningsrummen, hvilkas utgångar antingen direkt utmynna dit eller
mera sällan till en täckt pelargång.
Detta byggnadssätt lämpar sig ganska väl för ett
klimat, så varmt, torrt och vackert, som Buenos Aires’ i själfva
verket är, men likväl försvinner det nu hastigt mer och
mer. Tomterna äro för dyrbara, de europeiska invåname
för talrika; och i stadens centrala delar saknas numera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
